Vanliga frågor

Inte riktigt. Bechterews sjukdom, eller ankyloserande spondylit, är den form där förändringarna syns på slätröntgen. Axial spondylartrit är det bredare begreppet och rymmer också de som har sjukdomen utan förändringar på röntgen.

Nej. CAM beskriver formen på övergången mellan lårbenshuvudet och lårbenshalsen. FAI-syndrom innebär att personen dessutom har relevanta symtom och kliniska tecken tillsammans med bilddiagnostiska fynd. En person kan alltså ha CAM-morfologi utan att ha FAI-syndrom.

För det mesta inte. De flesta ger inga symtom, och de läker oftast av sig själv. Det viktiga undantaget är när bråcket trycker på ryggmärgen, vilket är ovanligt men behöver bedömas skyndsamt.

Nej. En bred diskbuktning och ett lokalt diskbråck är olika radiologiska beskrivningar. Varken det ena eller det andra behöver ge symtom.[1,4]

Oftast inte, det beror nästan alltid på muskler och leder. Sök däremot vård akut vid andningspåverkan, tryck över bröstet, utstrålning mot arm eller käke, eller domningar och svaghet.

Inte alltid. Rodnad och värme kan förekomma även utan infektion. Om rodnaden, värmen eller ömheten ökar och du samtidigt får feber eller känner dig sjuk ökar misstanken om infektion. Feber saknas dock ofta även vid infektion, så tilltagande rodnad, värme och ömhet är skäl nog att söka vård samma dag.

Inte nödvändigtvis. Namnet medial epikondylit lever kvar, men vid långvariga besvär kan förändringar i senans struktur spela en större roll än en pågående akut inflammation.

Nej. Många människor har rörliga leder utan att ha någon sjukdom alls, det gäller särskilt barn, dansare och gymnaster. hEDS kräver överrörlighet plus symtom, systemiska fynd och att läkaren uteslutit annat.

Manipuation med hög hastighet är inte lämpligt vid uttalat stel eller förbenad rygg eftersom frakturrisken är förhöjd. Skonsam behandling, träning och rådgivning kan däremot vara en del av upplägget. Berätta alltid om din diagnos.

Genomgången av all publicerad litteratur på området beskriver åtta fall av biverkningar, varav de allvarliga gällde behandling av halsryggen. Författarna påpekar samtidigt att rapporteringen är bristfällig, så att få fall beskrivits betyder inte att fler inte inträffat. Vi kan alltså inte säga att behandlingen är bevisat säker, bara att få händelser finns rapporterade. Vi undersöker alltid först, väger in sådant som blodproppsrisk, och hänvisar vidare vid misstanke om något annat än rörelseapparaten.

Nej, det är ett vardagsord för besvär i arm, handled och hand som hänger ihop med datorarbete eller annan upprepad belastning. Bakom besvären kan flera olika tillstånd finnas, och ibland går det inte att peka ut en enskild struktur.

I de allra flesta fall inte. Vanligast är spänningar, belastning, ögonansträngning eller en pågående förkylning. Sök däremot vård akut vid plötslig explosionsartad huvudvärk, feber med nackstelhet, neurologiska symtom eller ny huvudvärk efter 50 års ålder med ömhet i tinningen.

Oftast inte. Många har ett hörbart eller kännbart knäppande utan smärta eller nedsatt funktion. Om knäppandet kombineras med smärta, låsningar eller funktionsproblem behöver vi däremot bedöma om snapping-mekanismen eller något annat tillstånd i höften bidrar.

Ja. Individuellt anpassad träning är en central del av rekommenderad behandling vid höftartros. Träning ger i genomsnitt minskad smärta och förbättrad funktion jämfört med ingen eller minimal behandling. Man har dock inte identifierat en enskild träningsform som fungerar bäst för alla. Träningen behöver därför anpassas efter individens symtom, kapacitet och mål.

Det beror på orsaken till besvären. Vid långvarig adduktorrelaterad ljumsksmärta hos idrottare finns stöd för aktiv och succesivt stegrad rehabilitering. För iliopsoas-, inguinal- och pubisrelaterade besvär är forskningen mer begränsad och träningen behöver anpassas individuellt.

Oftast inte i första hand. Hos de flesta med smärta på utsidan av höften visar undersökningar förändringar i sätesmusklernas senor snarare än i slemsäcken. Därför använder man i dag oftare namnet GTPS.

Inte alltid. Vid typiska symtom utan tilltagande neurologiskt bortfall kan man ofta börja med klinisk bedömning. Magnetkamera blir mer relevant när besvären kvarstår, när neurologiska fynd finns eller när kirurgisk bedömning övervägs.

Oftast inte i det akuta skedet. Bilder ändrar sällan handläggningen, och fynd är vanliga även hos personer utan symtom. Magnetkamera blir aktuell vid varningstecken, vid neurologiskt bortfall som förvärras, eller när besvären inte ger med sig och operation övervägs.

Sällan vid ett okomplicerat ryggskott utan varningstecken. Tidig rutinmässig bilddiagnostik gör inte smärtan eller funktionen bättre, och åldersrelaterade fynd är vanliga även hos personer utan besvär.

Sällan. Operation reserveras för tilltagande ryggmärgspåverkan, svår smärta som inte svarar på behandling eller misslyckad konservativ vård.

Oftast inte för att ställa diagnosen. Undersökningen och din beskrivning av besvären ger mest information. Bilddiagnostik kan bli aktuell om något talar för en annan orsak eller om du inte blir bättre.

Inte alltid. Undersökning blir aktuell om besvären håller i sig, om armbågen hakar upp sig eller låser sig, eller om undersökningen väcker misstanke om lösa bitar, benpåbyggnader eller ledbandsskada.

Vanligtvis inte. Diagnosen bygger främst på symtom och klinisk undersökning. Bilddiagnostik kan bli aktuell om besvären är atypiska, efter trauma eller om en annan diagnos misstänks.

Vanligtvis inte. Diagnosen bygger på sjukdomshistoria och undersökning. Bilddiagnostik blir aktuell om symtomen är ovanliga eller om vi misstänker något annat.

Nej. Forskningen visar inte att manipulation krävs för att du ska bli bra. Manuell behandling kan fungera som ett komplement för vissa, inom ett bredare upplägg med information, rörelse och aktivitet.

Inte alltid. Hos personer över 45 år med belastningsrelaterad ledsmärta och ingen eller kortvarig morgonstelhet kan vårdgivaren ofta ställa diagnosen kliniskt när symtombilden är typisk. Röntgen kan bli relevant om symtomen är atypiska, diagnosen är osäker eller resultatet kan påverka den fortsatta behandlingen.

Förmodligen inte, åtminstone inte på det sätt förklaringen brukar framställas. Ledrörligheten ökar, men den hänger inte ihop med relaxinnivåerna, och kvinnor med bäckenbesvär har inte högre nivåer än andra. En rimligare förklaring är att vävnaderna behöver tid att återhämta sig samtidigt som belastningen i vardagen ökar.

Inte nödvändigtvis. Refererad smärta och ett lokalt armbågsbesvär kan förekomma samtidigt. Bedömningen handlar om vilken förklaring som väger tyngst, inte om att utesluta den ena.

Nej. Domningar i lillfingret och delar av ringfingret passar med påverkan på ulnarisnerven vid armbågen, men liknande symtom kan komma från halsryggen eller från nerven längre ned mot handleden. Var symtomen sitter och vad undersökningen visar avgör bedömningen.

Nej. Anlaget är vanligt hos patienter med axSpA men förekommer också hos många friska. Det är en pusselbit, inte ett svar.

Nej. Förloppet varierar kraftigt, och långt ifrån alla utvecklar uttalad förbening. Regelbunden träning och modern läkemedelsbehandling har förändrat bilden jåmfört med hur sjukdomen beskrevs för några decennier sedan.

Nej. Den radiografiska formen är klart vanligare hos män. Men den icke-radiografiska är i princip jämn i sin könsfördelning.

Inte alltid. Smärtan kan gå över även om knäppandet finns kvar, och det räknas ofta som ett bra resultat.

Många med lindrigare symtom förbättras utan operation, ofta med information och anpassning av provocerande positioner. Förloppet varierar dock mellan personer, och uttalad nervpåverkan har en mer osäker prognos.

De flesta förbättras efter förlossningen, och 1177 beskriver att många mår bra igen ungefär tre månader efter förlossningen. En del har kvar besvär längre. Sök en ny bedömning om smärtan inte successivt minskar eller om den fortsätter att begränsa din vardag efter några månader.

Sällan. Bilddiagnostik kan visa förändringar i vävnad, men den visar inte vilken struktur som ger just din smärta. Fynd på bild förekommer också hos personer utan besvär.

Oftast ja. De flesta symtomgivande bråck i bröstryggen förbättras gradvis över veckor till månader, och många symtomfria bråck krymper med tiden.

Ofta, ja. En genomgång av 31 studier visade att diskbråck krymper eller försvinner spontant i en stor andel av fallen, och att de större bråcken gör det oftast.

Nej, du har din bindväv livet ut. Men symtombilden förändras, och de flesta kan påverka den betydligt genom träning, dosering och rätt anpassningar.

Delvis. Rökstopp, hälsosam vikt och att gå eller cykla till arbetet hänger i befolkningsstudier ihop med lägre risk. Att undvika långvarig tung belastning och helkroppsvibration i arbetet hjälper också.

Nej. Vid ett vanligt ryggskott går det normalt inte att fastställa att en kota hamnat fel, och behandlingen går inte ut på att sätta tillbaka något.

I en svensk studie från 2005 gav akupunktur som tillägg till standardbehandling större smärtlindring än stabiliserande övningar. Studien var enkelblindad, vilket gör resultatet mer osäkert. Akupunktur erbjuds inom mödrahälsovård och fysioterapi, och du kan ta upp det med din barnmorska.

Kortison kan lindra smärtan de första veckorna, men på längre sikt blir resultaten ofta sämre och återfall vanligare. Därför rekommenderas det inte som förstahandsval.

Kortison kan ge en viss smärtlindring de första månaderna. Efter ett år är resultatet ungefär detsamma som utan injektion. I den största studien gav utbildning och träning bättre upplevt resultat på lång sikt.

Vissa upplever lindring när de bär ett stödband under belastande aktiviteter. Forskningen ger dock begränsat stöd, och ett stödband ersätter inte gradvis uppbyggnad av armens styrka.

Det kan hjälpa vissa. NICE anger att vården kan överväga ett icke-rigid bäckenbälte, men konstaterar att underlaget är begränsat. Se bältet som ett hjälpmedel under aktiviteter som provocerar besvären, inte som en behandling av ett instabilt bäcken.

Forskningen är begränsad och betydligt svagare än forskningen om diskbråckets naturliga förlopp och om kirurgi. Små randomiserade studier visar att olika manuella upplägg kan påverka smärta och funktion, men de räcker inte för att slå fast att manipulation är bättre än andra rekommenderade konservativa alternativ.[7]

Vår roll är därför bredare än själva behandlingen: att bedöma nervfunktionen, hjälpa till med symtomlindring och rörelse, följa förloppet och reagera om något inte utvecklas som förväntat.

Forskningen på just ischias är svag och osäker, och det tycker vi att du ska veta. Det vi kan bidra med är lindring under förloppet, hjälp att komma igång med rörelse, och en bedömning av om något behöver utredas vidare. Vi följer upp utifrån hur du faktiskt svarar på behandlingen.

Det finns inget etablerat forskningsstöd för att manipulation eller mjukdelsbehandling av själva slemsäcken förbättrar studentarmbåge. En klinisk undersökning kan däremot hjälpa till att skilja bursit från andra orsaker till armbågssmärta och ge underlag för råd om belastning och fortsatt handläggning.

Kortison kan ge kortvarig lindring, men forskningen har inte visat någon tydlig fördel på längre sikt. Injektionen har också vissa risker. Om du överväger kortison bör du väga det mot andra alternativ och diskutera det med en läkare.

Det finns inget säkert forskningsstöd för manuell behandling vid den breda grupp av besvär som kallas musarm. Om undersökningen visar ett specifikt tillstånd kan manuell behandling ingå som ett komplement, utifrån den diagnosen.

Det kan vara värt att prova om besvären framför allt kommer på natten med kraftigt böjd armbåge. Forskningen visar däremot ingen säker extra effekt jämfört med enbart råd om vilka positioner du bör undvika.

Många gör nerv- och senglidningsövningar, men studierna pekar åt olika håll. Det finns inte säkert stöd för att de ger något utöver nattortos.

Det beror på typen av besvär, hur länge de har funnits och vad du behöver kunna göra. Vid långvarig adduktorrelaterad ljumsksmärta hos idrottare låg återgången till idrott i randomiserade studier i genomsnitt tre till fyra månader, men alla återgcik inte fullständigt till sin tidigare nivå.(Hölmich)(Weir) Någon återhämtningstid som gäller alla går därför inte att ange.

Det varierar. Många blir tydligt bättre inom några månader, och de flesta har förbättrats påtagligt efter ett år.

Det varierar. Många blir tydligt bättre inom ett år, men förbättringen kommer ofta gradvis under flera månader. En del har kvar besvär längre än så.

Många blir bättre inom några veckor, men svullnaden kan ibland sitta kvar längre. Om armbågsspetsen fortsätter att ta emot tryck kan det ta längre tid, och besvären kan komma tillbaka.

Det varierar med orsaken. Vid ospecifika besvär följer symtomen ofta perioder med hög eller enformig belastning, medan ett specifikt tillstånd som tennisarmbåge har sitt eget förlopp.

Det varierar mer än många tror. I den största primärvårdsstudien hade drygt hälften förbättrats tydligt efter ett år, medan resten hade kvar besvär i någon grad. De flesta blir bättre gradvis, och långvarig bensmärta från start hör samman med ett långsammare förlopp.

En akut låsning brukar lätta inom några dagar till ett par veckor. I den studie som följt personer med bröstryggssmärta längst sjönk smärtan snabbast under den första månaden, och efter ett år hade de flesta men inte alla blivit bra. (Knecht, Céline, Hartnack, Sonja, Sick, Beate, m.fl.) Drar besvären ut på tiden bör du söka en bedömning i stället för att vänta ut dem.

Det varierar. I genomsnitt sker den största förbättringen under de första sex veckorna, men vissa är bra på några dagar och andra behöver längre tid.

Vid costochondrit blir de flesta bättre inom ett par veckor, men kan också bli långvariga. Vid Tietzes syndrom lättar besvären hos de flesta inom ett par veckor, men svullnaden kan i enstaka fall sitta kvar betydligt längre. Om besvären inte ger med sig eller återkommer ofta bör du söka en bedömning.

Det varierar. Många blir bättre under de första veckorna och månaderna, medan en del får mer långvariga besvär. Hög smärta och stor funktionsnedsättning tidigt ökar risken för ett långsammare förlopp.

Bihåleinflammation följs oftast av tydliga infektionstecken: täppt näsa, färgade sekret, feber och nedsatt luktsinne, och besvären brukar förvärras påtagligt när du böjer dig framåt. Spänningshuvudvärk ger ett jämnare tryck utan infektionstecken och hänger ofta ihop med stress, sömn och belastning. Många fall som antas vara bihålerelaterade visar sig vid närmare undersökning vara migrän.

Fyra fynd talar för det: att smärtan går nedanför knät, att benet gör mer ont än ryggen, att nervtöjande tester återskapar smärtan, och att det finns domningar, svaghet eller förändrad reflex. Ingen av dem avgör saken ensam.

Domningar, stickningar, känselnedsättning eller svaghet talar för att en nerv är inblandad, särskilt om symtomen följer ett bandformat stråk ned i armen. En undersökning av känsel, muskelstyrka och reflexer ger mer information.

Karpaltunnelsyndrom ger oftast domningar och stickningar i tumme, pekfinger och långfinger, gärna nattetid, medan besvär från armbågens nerv snarare märks i lillfingret och delar av ringfingret. En undersökning av känsel och nervfunktion skiljer tillstånden åt.

Nej, tvärtom om något. En norsk studie följde 10 603 kvinnor som hade bäckensmärta de första månaderna efter förlossningen och kontrollerade hur det gått 18 månader senare. Hur de ammade vid fem månader hade inget samband med kvarstående besvär. Kvinnor som ammat kortast tid hade däremot något oftare ont kvar — ett samband som bara fanns hos kvinnor med BMI 25 eller högre. Författarnas slutsats är att amning hade en liten gynnsam effekt på återhämtningen i den gruppen, och att kvinnor med bäckensmärta bör uppmuntras att amma enligt gällande rekommendationer. Du behöver alltså inte sluta amma för ryggens skull. Studien är observerande, så den kan inte fastställa orsak och verkan, men den ger inget stöd för att amning förlänger besvären.Själva ställningen är en annan sak. Långa stunder framåtböjd belastar bröstrygg, axlar och ländrygg, och att bygga upp stöd med kuddar och byta ställning ofta brukar hjälpa.

Vi undersöker och behandlar inte utifrån den modellen. Europeiska riktlinjer rekommenderar inte manuella rörlighetstester som diagnostiskt bevis, och forskningen visar inte att manuell behandling korrigerar en felställning i bäckenet.

Ja. Nervpåverkan i halsryggen kan ge domningar och värk i arm och hand. Därför ingår ofta nacke och övriga nervsystemet i undersökningen.

Ja. Smärta på armbågens insida hos kastidrottare kan komma från ledbandet på insidan, och båda tillstånden kan finnas samtidigt. Därför ingår stabiliteten alltid i undersökningen.

Vi kan hjälpa till med den mekaniska smärtan. Vi undersöker alltid först för att se om det finns tecken på ryggmärgspåverkan, och vi använder inte höghastighetsmanipulation över en påverkad nivå. Berätta gärna om du redan är utredd eller väntar på utredning.

En kiropraktor kan utreda besvären, bedöma hur uttalad nervpåverkan är, ge råd om belastning och positioner och följa förloppet över tid. Däremot kan ingen manuell metod frigöra nerven mekaniskt, och vid tilltagande svaghet eller känselbortfall behövs en medicinsk bedömning.

Ja, med undersökning, bedömning av andra möjliga orsaker och ett träningsupplägg anpassat efter din belastningsförmåga. Manuell behandling kan vara ett komplement vid samtidiga besvär, men saknar i dag stöd i studier av god kvalitet som behandling av själva senbesvären.

Vi undviker manipulation med hög hastighet på leder som redan rör sig för mycket. I stället behandlar vi de stela områdena och tränar upp stabiliteten. Berätta alltid om din diagnos.

Nej. Men vi kan känna igen mönstret och hjälpa dig vidare i vårdkedjan. Diagnosen ställs hos läkare med hjälp av blodprover och bilddiagnostik.

Nej. Det är inte en rimlig beskrivning av hur manuell behandling fungerar. Diskbråck kan minska genom kroppens egna biologiska processer. Manuell behandling kan användas för symtom och funktion hos utvalda patienter, men ska inte beskrivas som att disken mekaniskt sätts tillbaka på plats.

Ja. I en metaanalys av 38 studier minskade diskbråcket på bild hos ungefär 63 procent av konservativt behandlade patienter. Resultaten varierade mycket mellan studierna, så siffran går inte att använda som exakt individuell prognos.[6]

Ja. Smärta från höftleden känns ofta i eller omkring ljumsken. FAI-syndrom och artros i höften är två exempel på tillstånd som kan ge höftledsrelaterad ljumsksmärta.(Griffin)(Metcalfe)

Delvis. En metaanalys av elva randomiserade studier med 2 347 gravida kvinnor fann att träning under graviditeten minskade risken för ländryggssmärta med 9 procent och risken för nya sjukskrivningsperioder med drygt 20 procent. Mot bäckensmärta hade den ingen skyddande effekt alls.

Forskarna beskriver själva effekten som liten. Att röra på sig under graviditeten är ändå en bra idé av många skäl, men om någon lovar att träning skyddar bäckenet saknas stöd för det.

Ofta ja, med anpassning. Att tillfälligt minska speltid, intensitet eller antal pass kan räcka. Om smärtan tydligt ökar efter spel och sitter i nästa dag kan belastningen behöva sänkas mer.

Ofta går det att fortsätta vara aktiv med anpassning. Om en aktivitet tydligt förvärrar smärtan kan du tillfälligt minska intensitet, vikt, antal repetitioner eller träningsmängd och därefter gradvis öka igen.

Nej. Forskarna har ännu inte hittat genen. Läkaren ställer diagnosen kliniskt. De övriga tolv EDS-typerna går däremot att bekräfta genetiskt.

Regelbunden fysisk träning har bäst stöd för att minska risken för nya episoder. Vilken form du väljer verkar spela mindre roll än att den blir av regelbundet.

Ja, och du bör. Forskningen stödjer både konditions och styrketräning, inte bara rörlighetsövningar. Anpassa dosen efter dagsform och trappa upp gradvis.

Ofta ja, så länge det sker utifrån symtom och funktion. Fullständig vila behövs sällan. Vid tilltagande svaghet, omfattande känselbortfall eller varningstecken ska nervfunktionen bedömas innan du försöker träna dig igenom besvären.

Ja, inom smärtgränsen, och det är oftast bättre än att vila. Undantaget är om du har domningar, tilltagande svaghet eller varningstecken. Då ska besvären bedömas först.

Oftast ja, men anpassat. De rörelser som belastar bröstkorgens framsida mest brukar behöva pausas ett tag, medan ben- och konditionsträning ofta går bra. Låt smärtan styra och trappa upp gradvis.

För de flesta går det bra att fortsätta röra på sig med anpassningar. Det som avgör är hur du reagerar på belastningen, inte om en viss övning generellt är ”tillåten”. Om en aktivitet ger tydlig och långvarig försämring kan du börja med att minska tid, dos eller intensitet innan du väljer bort den helt.

Förloppet varierar. En del blir bättre med tiden, medan andra får kvarstående eller tilltagande besvär. Konstant känselnedsättning eller tilltagande svaghet i tummen är alltid skäl att söka vård.

Vanligt dator- och tangentbordsarbete är inte en etablerad orsak. Forskningen visar tydligare samband med arbete som kombinerar hög kraft och många upprepade handrörelser.

Det beror på orsaken. Om nacke, käke eller muskelspänning bidrar kan behandling och råd hjälpa. Beror besvären istället på bihålor, synfel, läkemedelsöverkonsumtion eller ett tillstånd som kräver medicinsk utredning är det inte kiropraktik som behövs. Undersökningen syftar till att skilja fallen åt.

Forskningen talar emot det. I två studier rapporterade kvinnor med kvarstående delning inte mer rygg- eller bäckensmärta än de utan, varken vid sex eller tolv månader. Delningen är vanlig och oftast harmlös.

Ja. Konservativ behandling kan innehålla information, aktivitetsanpassning och progressiv rehabilitering. Man kan förbättras både efter strukturerad konservativ behandling och efter höftartroskopi. Vilken behandling som passar bäst behöver bedömas individuellt.

Ja. Förändringar som syns på röntgen och patientens symtom överensstämmer inte alltid. En person kan ha tydliga artrosförändringar men relativt små besvär, medan en annan kan ha betydande smärta och funktionsproblem.

Därför behöver vårdgivaren bedöma både symtom, funktion och undersökningsfynd.

Ja. Det är precis det som avses med icke-radiografisk spondylartrit. Symtombörda och behandlingsprinciper liknar den radiografiska formen i stor utsträckning.

Ja. Man kan ha CAM- och andra morfologiska förändringar utan höftsmärta. Därför ska vårdgivaren inte ställa diagnosen enbart utifrån en röntgenbild.

Ja. Om knäppandet är smärtfritt finns det vanligtvis ingen anledning att sluta träna. Vid smärtsam snapping kan du behöva anpassa den provocerande belastningen och sedan gradvis öka den igen.

Oftast ja. Du behöver vanligtvis inte hålla armbågen helt stilla. Minska tillfälligt aktiviteter som ger direkt tryck eller slag mot armbågsspetsen eller som tydligt förvärrar svullnaden.

Små studier visar att mobilisering av handleden tillsammans med nattortos kan ge större kortsiktig förbättring än enbart ortos. Forskningen talar däremot inte för någon långsiktig effekt, och vid tydlig nervpåverkan behövs en läkarbedömning.

Ja. Nervsignaler från nackens övre leder och muskler kopplas om i samma område i hjärnstammen som signaler från pannan. Det gör att irritation i nacken kan upplevas som smärta i pannan, trots att pannan i sig är frisk.

Ömhet vid stickstället under några dagar är vanligt. Att epidural skulle ge långvarig ryggsmärta har däremot inte hållit i granskning. Äldre studier som jämförde kvinnor i efterhand antydde ett samband. När forskare i stället lottade 369 förstföderskor till epidural eller annan smärtlindring fann de inget stöd för det, varken efter tre och tolv månader eller vid uppföljning i genomsnitt 26 månader senare.En detalj från den uppföljningen sätter saken i perspektiv: knappt en tredjedel i båda grupperna hade ont i ryggen veckan före intervjun. Ryggsmärta efter förlossning är alltså vanligt oavsett vilken smärtlindring du fick.

Ja. Påverkan på en nervrot i halsryggen kan ge smärta som strålar ned i arm och armbåge. Nacke, axel och arm överlappar dessutom ofta, vilket är ett skäl att undersöka mer än bara armbågen.

Ja, det är vanligt. En stel bröstrygg eller statisk hållning vid amning och matning gör att armen kompenserar, vilket ökar belastningen på armbågen.

Styrketräning för muskulaturen kring höft och bäcken kan vara en del av rehabiliteringen. Forskningen kan däremot ännu inte visa hur stor effekten är eller vilket program som fungerar bäst.

Ja. En påverkad nervrot i halsryggen kan ge domningar och svaghet i arm och hand. Därför ingår ofta en bedömning av nacke och skuldra när symtomen inte stämmer med en lokal nervpåverkan vid armbågen.

Nej. Namnet foglossning beskriver hur besvären känns, inte vad som händer i kroppen. Bäckenets leder lossnar inte och går inte ur läge. Forskningen ser i stället ett tillstånd där flera faktorer samverkar, utan att någon enskild förklaring har kunnat fastställas.

Inte nödvändigtvis. Det är rimligt att ändra på det som tydligt provocerar symtomen, till exempel hur musen är placerad. Forskningen visar däremot inte att en viss mus, stol eller skrivbordshöjd fungerar för alla.

Inte alltid. Vid milda eller måttliga besvär med typisk symtombild är ett normalt prov vanligt och utesluter inte tillståndet. Undersökningen är mest värdefull när diagnosen är osäker, när symtomen är uttalade eller när en specialist överväger operation.

Sällan. Oftast räcker det att pausa eller dra ned på den belastning som gör ont under en period, och sedan trappa upp stegvis. Målet är att komma tillbaka till kast, inte att undvika det för gott.

Oftast inte. Eftersom diskfynd är så vanliga även hos symtomfria personer säger en bild lite på egen hand. MR blir aktuell vid varningstecken eller vid besvär som inte förbättras, inte som rutin.

Någon exakt gräns finns inte, och den varierar med ålder, idrott och träningsupplägg. Det som är värt att hålla koll på är plötsliga ökningar av kastmängden, kast trots smärta och återkommande armbågsbesvär. Ihållande smärta hos en växande idrottare bör alltid bedömas.

Operation övervägs framför allt vid cauda equina-syndrom, uttalat eller tilltagande motoriskt bortfall, eller när svår radikulär smärta och funktionsnedsättning kvarstår trots konservativ behandling. Operation brukar ge snabbare lindring av bensmärta, medan skillnaden mot konservativ behandling minskar med tiden.[9,10,11]

Det finns ingen exakt gräns. Operation blir aktuell vid betydande besvär trots annan behandling, och särskilt när nervfunktionen försämras, till exempel vid tilltagande muskelsvaghet eller muskelförtvining vid tummen.

Höftprotes kan bli aktuell när smärta, stelhet och nedsatt funktion tydligt påverkar livskvaliteten och lämplig icke-kirurgisk behandling inte ger tillräcklig hjälp. Beslutet bygger på den samlade situationen och inte enbart på graden av artros på röntgen.

Du bör söka hjälp om smärtan inte avtar trots avlastning, om den hindrar dig i vardagen med ditt barn, eller om du upplever domningar, stickningar eller svaghet i handen eller fingrarna.

Det avgörs av vad armbågen klarar, inte av ett bestämt antal veckor. Återgången sker i steg, och om smärtan kommer tillbaka vid varje försök behövs en ny bedömning.

Det verkar framförallt finnas ett samband mellan CAM-morfologi och ökad risk för framtida radiografisk höftartros på gruppnivå. Det innebär dock inte att alla personer med CAM-morfologi eller FAI-syndrom kommer att utveckla artros.

Ja. Hormoner som relaxin och progesteron påverkar bindväv och senor så att de blir mer känsliga för belastning. Dessutom kan vätskeansamling trycka på nerver och senfästen i armen.

Sällan. Fullständig vila är oftast inte lösningen. Det brukar fungera bättre att minska eller variera de moment som tydligast ökar symtomen och öka belastningen stegvis igen.

Nej, sällan helt. Minska tillfälligt det som tydligt provocerar smärtan, och bygg sedan upp belastningen gradvis. Rätt doserad träning är den behandling som har bäst stöd.

Nej, oftast inte. Total vila brukar inte behövas. Det fungerar vanligtvis bättre att tillfälligt minska det som provocerar mest och sedan gradvis öka belastningen igen.

Oftast inte. Aktivitetsanpassning fungerar vanligtvis bättre än fullständig avlastning under längre tid. Hur mycket du behöver minska belastningen beror på symtomen och vilka aktiviteter som provocerar besvären.

Kortare vila kan behövas när smärtan är som värst, men långvarigt sängläge rekommenderas inte. Att hålla sig i rörelse efter förmåga ger något bättre resultat.

Nej, inte längre än absolut nödvändigt. Att hålla nacken stilla, till exempel med nackkrage, ger sämre resultat än att fortsätta röra dig så gott det går.

Inte rutinmässigt. Många okomplicerade bursiter blir bättre med avlastning och annan konservativ behandling. Aspiration kan bli aktuell om diagnosen är oklar, om läkaren misstänker infektion eller kristallsjukdom eller om besvären kvarstår trots behandling.

Den danska studien lät 100 patienter träna axlarna i 16 veckor, hälften av dem tungt, och båda grupperna blev bättre. Träna gradvis och med bra teknik, så arbetar du med kroppen och inte mot den.

Det verkar göra det, men förmodligen inte på det sätt många tror.

I en norsk studie av 10 400 kvinnor som rapporterat uttalad bäckensmärta i graviditetsvecka 30 hängde planerat kejsarsnitt ihop med en ungefär dubblerad risk för svår bäckensmärta sex månader efter förlossningen, jämfört med vaginal förlossning.

Tolkningen är viktig. Det går inte att sluta sig till att kejsarsnittet orsakar smärtan, eftersom svår bäckensmärta ofta är just skälet till att ett kejsarsnitt planeras. Det studien visar är att kejsarsnitt inte skyddar bäckenet. Funderar du på att be om ett kejsarsnitt för att bespara ryggen finns det inte stöd för det. Ta i stället upp smärtan med din barnmorska eller läkare.

Nej. Vid costochondrit är både EKG och lungröntgen normala, och bilddiagnostik används i första hand för att utesluta andra orsaker till bröstsmärta. Vid Tietzes syndrom kan ultraljud däremot visa svullnaden.

Inte nödvändigtvis. Vid WAD I–II hittar magnetkamera ofta ingen förändring som förklarar symtomen. Bilddiagnostik används när undersökningen eller din sjukdomshistoria ger en medicinsk anledning

Ett ömt område i en muskel som anses kunna ge smärta på annat håll. Begreppet används kliniskt, men det saknas en tillförlitlig metod för att fastställa att en viss punkt orsakar en patients smärta.

Svullnaden. Vid Tietzes syndrom finns en synlig och kännbar svullnad över ett enskilt broskfäste, vilket saknas vid costochondrit. Costochondrit involverar oftare flera revben och är betydligt vanligare.

Man använder ofta begreppen överlappande. ”Revbenslåsning” syftar mer specifikt på en irriterad led mellan revben och kota, vilket kan ge ett hugg vid djupa andetag. Behandlingsprinciperna är i stort desamma.

Golfarmbåge ger främst lokal belastningssmärta och ömhet på armbågens insida. Påverkan på ulnarisnerven kan däremot ge stickningar, domningar eller känselnedsättning, framför allt mot ring- och lillfinger. Tillstånden kan ibland förekomma samtidigt, och undersökningen behöver då skilja dem åt.

”Falsk ischias” är ett vardagsuttryck för utstrålande bensmärta som inte kommer från en nervrot, utan från muskler, leder eller andra strukturer. I fackspråk kallas det somatisk refererad smärta. Symtomen kan likna varandra, men bedömningen skiljer sig, och det är en av de saker vi undersöker.

Ländryggssmärta sitter i svanken. Bäckensmärta, som många kallar foglossning, sitter lägre, över skinkorna, i blygdbenet eller strålande mot baksida lår. Många har båda samtidigt, och behandlingen överlappar.

Studentarmbåge är det vardagliga namnet på olekranonbursit. Slemsäcken över armbågsspetsen svullnar och blir irriterad.

Inte nödvändigtvis att den orsakar smärtan. Sådana förändringar är vanliga hos kastidrottare som mår bra, och de säger något först tillsammans med dina symtom och undersökningsfynd.

Den mäter hur rörliga dina fingrar, tummar, armbågar, knän och din rygg är. Den mäter varken smärta eller funktion, och den missar flera stora leder. En låg poäng utesluter inte besvär.

Att du känner smärtan på en annan plats än där den uppstår. Signaler från olika delar av kroppen möts i ryggmärgen, och hjärnan kan då tolka smärtan som att den kommer från ett annat område än den faktiska källan.

• Avlasta med ergonomi: Använd amningskudde och bärsele för att avlasta armarna.

• Variera bärställning: Undvik statiska grepp där du vinklar handleden.

• Bygg tålighet: Gör skonsamma, gradvis upptrappade stärkningsövningar för underarmen. Dock först efter att smärtan har börjat lugna sig. Vid akut överbelastning kan övningar förvärra besvären.

En bidragande faktor kan vara att handleden ligger böjd under sömnen, vilket kan öka trycket i karpaltunneln. En nattortos som håller handleden rak kan minska besvären hos en del.

Trötthet hör till bilden och beror sannolikt på flera saker samtidigt: musklerna arbetar hårdare för att hålla ihop lederna, smärtan stör sömnen och det autonoma nervsystemet fungerar annorlunda. Ta upp tröttheten med din läkare, den förtjänar egen utredning.

Vid stress ökar ofta muskelspänningen i nacke, skuldror, käke och pannmuskel, samtidigt som sömnen försämras och man tar färre pauser. Kombinationen är en av de vanligaste förklaringarna till återkommande tryck över pannan.

Smärtan beror oftast på en överbelastning av underarmens senor och muskelfästen när du upprepat bär, vaggar och lyfter din bebis med böjda handleder och armbågar.

Ljumsksmärta kan komma från flera olika områden, bland annat adduktorerna på lårets insida, höftböjaren, ljumskkanalen, pubis eller höftleden. Ibland bidrar flera områden samtidigt. Därför behöver man väga samman flera symtom och undersökningsfynd istället för att utgå från en enda struktur.

En vanlig orsak är upprepat tryck mot armbågsspetsen, till exempel när man ofta lutar armbågen mot ett hårt underlag. Besvären kan också uppstå efter ett slag, vid en infektion eller i samband med exempelvis gikt eller inflammatorisk ledsjukdom.

Två saker samverkar ofta. Ögonen anstränger sig vid långvarigt närarbete, och nacke och skuldror hålls i en statisk position. Nackens övre del och musklerna på halsens framsida kan referera smärta rakt upp i pannan. Regelbundna pauser, en högre skärm och en aktuell synundersökning brukar hjälpa.

Vid intern snapping rör sig vanligtvis iliopsoassenan över strukturer på höftens framsida. Vid extern snapping rör sig oftast iliotibialbandet eller delar av gluteus maximus över benutskottet på lårbenets utsida. Klickande eller låsande symtom kan även komma från själva höftleden.

Typiskt tummen, pekfingret, långfingret och den del av ringfingret som vetter mot långfingret. Lillfingret ingår inte i medianusnervens område, men en del upplever ändå symtomen som mer utbredda.

Det finns inget enskilt träningsprogram som forskningen visar fungerar bäst för alla. Rehabiliteringen kan innehålla styrketräning för höft och säte, bålträning, rörelsekontroll och successivt stegrad belastning. Övningarna behöver anpassas efter dina symtom, din nuvarande kapacitet och vad du vill kunna göra.

En kiropraktor arbetar med besvär från muskler, leder och nervsystem. Fokus ligger på att undersöka, diagnostisera, behandla och förebygga muskuloskeletala besvär utan läkemedel eller kirurgi.

En kiropraktor arbetar främst manuellt, alltså med händerna. Vanliga tekniker är ledmanipulation, mobilisering, mjukdelsbehandling, stretch, triggerpunktsterapi, traktion samt ibland träning och livsstilsråd.

Kiropraktorer behandlar många olika besvär från muskler, leder och nerver. Vanliga exempel är ryggbesvär, ryggskott, spänningshuvudvärk, axelsmärta, tennisarmbåge, ischias och fotsmärta.

Många svarar bra på kiropraktisk behandling, men resultatet påverkas även av patientens egen insats, till exempel att följa råd och göra rekommenderade förändringar. Behandlingen kan också ge bättre förståelse för vad som orsakar eller påverkar besvären.

Kiropraktik beskrivs som en säker behandlingsmetod. Efter behandling kan man ibland känna ömhet eller träningsvärksliknande reaktion under samma dag eller dagen efter.

Ja, det finns mycket forskning som visar god effekt av kiropraktisk behandling för olika muskuloskeletala besvär.

Vid ledmanipulation kan ett knäppande ljud uppstå på grund av tryckförändring i leden, så kallad kavitation. Ljudet är inte nödvändigt för effekt och beskrivs inte som farligt.

Båda arbetar med smärta kopplad till kroppens rörelser och använder ofta manuell terapi. Kiropraktorutbildningen är fem år och naprapatutbildningen fyra år. Naprapater finns främst i Sverige, medan kiropraktorer finns internationellt. Skillnader mellan enskilda behandlare kan ofta vara större än skillnaden mellan yrkena.

I Sverige läser man fem år på Skandinaviska Kiropraktorhögskolan och gör därefter ett års praktik. Utlandsutbildade behöver även göra språkprov och kunskapstest via Skandinaviska Kiropraktorhögskolan.

Ja, kiropraktor är ett legitimerat yrke i Sverige. Det betyder att titeln är skyddad och att endast den som har svensk legitimation får kalla sig kiropraktor.

Legitimationen utfärdas av Socialstyrelsen. Som patient innebär det att kiropraktorn omfattas av hälso- och sjukvårdens krav på bland annat journalföring, patientsäkerhet och yrkesansvar.

Det varierar beroende på person, typ av besvär, hur länge problemen funnits och hur kroppen svarar på behandling. Akuta besvär kan ofta kräva färre besök, medan långvariga problem kan behöva en längre behandlingsplan. Behandlingen bör utvärderas löpande och avslutas när målen är uppnådda.

Nej, remiss behövs inte för att besöka Kiropraktorvårds kiropraktorer.

Bekväma och lösa kläder rekommenderas eftersom det gör det lättare att undersöka och behandla området. Ibland kan vissa klädesplagg behöva tas av. Starka parfymer bör undvikas av hänsyn till andra patienter.

Vid första besöket går kiropraktorn igenom dina besvär, din hälsa och vad du vill ha hjälp med. Därefter görs en undersökning där kiropraktorn bland annat kan titta på rörlighet, leder, muskler, nervfunktion och hur besvären påverkas av olika rörelser.

Efter undersökningen får du en förklaring till vad kiropraktorn bedömer kan orsaka eller påverka dina besvär. Om kiropraktisk behandling bedöms lämplig kan behandling ofta påbörjas redan vid första besöket. Om dina symtom talar för att du behöver annan vård får du råd om vart du bör vända dig.

Du behöver oftast inte förbereda dig på något särskilt sätt. Det kan däremot vara bra att tänka igenom när besvären började, vad som gör dem bättre eller sämre och om du tidigare haft liknande problem.

Om du har tidigare röntgensvar, MR-svar, operationsberättelser eller annan relevant information får du gärna ta med det. Det är också bra att informera kiropraktorn om mediciner, tidigare sjukdomar, graviditet eller andra vårdkontakter som kan vara relevanta.

Nej, i de flesta fall behövs inte röntgen eller MR innan du söker kiropraktor. Många rygg- och nackbesvär kan bedömas genom samtal och klinisk undersökning.

Bilddiagnostik kan däremot vara viktigt om det finns tecken på allvarligare tillstånd, till exempel efter olycka, vid misstanke om fraktur, infektion, cancer, kraftig nervpåverkan eller om besvären inte utvecklas som förväntat. Kiropraktorn gör en bedömning och informerar dig om annan vård bör kontaktas.

Välj gärna en legitimerad kiropraktor som tar sig tid att undersöka dig, förklara sin bedömning och anpassa behandlingen efter dina mål och behov.

Det är också viktigt att du känner dig trygg, får möjlighet att ställa frågor och förstår planen framåt. Om något känns oklart bör du alltid kunna be om en förklaring.

Ja, vid kiropraktisk behandling förs patientjournal. Journalen används för att dokumentera bedömning, behandling, råd och annan information som är viktig för en trygg och säker vård.

Som patient kan du fråga din behandlare om hur dina uppgifter hanteras och hur du kan ta del av din journal.

Ja. Behandlingen anpassas efter ålder, hälsa och behov. Barn behandlas med mildare tekniker och äldre behandlas med hänsyn till exempelvis benskörhet eller andra åldersrelaterade tillstånd.

Ja, många söker kiropraktor vid akut ryggskott. Vid besöket undersöker kiropraktorn ryggen och bedömer om besvären verkar komma från muskler, leder, diskar eller nerver.

Behandlingen anpassas efter hur ont du har och hur rörlig du är. Ibland kan behandlingen vara mycket försiktig i början och kombineras med råd om rörelse, vila, arbetsställningar och övningar.

Ja, nackspärr är ett vanligt besvär som kiropraktorer ofta träffar patienter för. Behandlingen kan bestå av ledbehandling, mjukdelsbehandling, rörelseråd och övningar.

Vid nackbesvär är det viktigt att bedöma om det finns symtom som kräver annan vård, till exempel kraftig huvudvärk, yrsel med neurologiska symtom, feber, påverkat allmäntillstånd eller smärta efter olycka.

Det beror på symtomen. Diskbråck och ischias kan ge smärta som strålar ner i benet, domningar, stickningar eller svaghet. Kiropraktorn undersöker då bland annat nervfunktion, känsel, reflexer och styrka.

Målet är ofta att minska smärta, förbättra funktion och ge råd om rörelse och belastning. Vid tydlig eller tilltagande nervpåverkan, problem med blåsa eller tarm, eller nedsatt känsel kring underlivet ska du söka vård akut.

Ja, många gravida kan få kiropraktisk behandling, men behandlingen ska alltid anpassas efter graviditet, symtom och graviditetsvecka. Kiropraktorn använder då tekniker och positioner som är lämpliga för den gravida patienten.

Vid graviditetskomplikationer, blödning, kraftig buksmärta, feber eller andra oroande symtom bör du kontakta barnmorska, vårdcentral eller akut vård i stället.

Behandling bör undvikas eller anpassas vid vissa tillstånd, till exempel vissa cancerformer, svår benskörhet, infektion med feber, vissa ryggmärgssjukdomar, färska frakturer och graviditetskomplikationer.

Behandlingen bör följas upp över tid. Det kan handla om minskad smärta, bättre rörlighet, bättre sömn, lättare att arbeta, enklare att träna eller att du klarar vardagliga aktiviteter bättre.

Om besvären inte förbättras som förväntat bör behandlingsplanen omvärderas. I vissa fall kan annan vård, annan behandling eller vidare utredning vara mer lämpligt.

Ja, en viktig del av besöket är att försöka förstå vad som kan bidra till att besvären kommer tillbaka. Det kan handla om belastning, träningsvanor, arbetsställningar, återhämtning, stress, tidigare skador eller hur kroppen används i vardagen.

Målet är inte bara att lindra symtom, utan också att ge dig bättre förståelse och verktyg för att minska risken för återkommande problem.

Ja, kiropraktisk behandling kan ofta kombineras med annan vård, till exempel fysioterapi, läkarkontakt, träning eller annan rehabilitering. Det viktigaste är att behandlingen passar dina besvär och att olika insatser inte motverkar varandra.

Berätta gärna för kiropraktorn om du får annan behandling eller har en pågående vårdkontakt.

Ledmanipulation känns ofta smärtlindrande, medan mjukdelsbehandling tillfälligt kan kännas under själva behandlingen. Efteråt kan en del uppleva ömhet eller träningsvärk, oftast övergående inom 24 timmar.

Ja, en del kan känna sig ömma, trötta eller få en träningsvärksliknande känsla efter behandling. Det är oftast övergående och brukar minska inom ett till två dygn.

Reaktionen beror bland annat på typ av behandling, hur länge du haft besvären och hur känsligt området är. Om du får kraftiga eller ovanliga symtom efter behandling bör du kontakta kliniken eller vården för rådgivning.

Ja, ofta går det bra, men man bör ta det lugnt första dygnet. Vid ömhet eller träningsvärk får träningen anpassas. Lätt rörelse och specifika övningar kan ofta vara en del av rehabiliteringen.

Det varierar beroende på person och besvär. Det är vanligt att känna sig trött efter behandling, och det kan vara klokt att undvika alltför hård träning direkt efteråt.

Vid många ryggbesvär är det bra att fortsätta röra sig så mycket som känns rimligt. Total vila under längre tid gör ofta att kroppen blir stelare och att besvären tar längre tid att komma ur.

Det betyder inte att du ska pressa dig igenom kraftig smärta. Ofta är lätt rörelse, promenader och anpassad aktivitet en bra början. Din kiropraktor kan ge råd om vilken nivå som passar dina besvär.

Ja, ofta får du råd eller övningar som en del av behandlingsplanen. Det kan handla om rörlighet, styrka, avlastning, hållning, ergonomi eller gradvis återgång till träning.

Övningarna anpassas efter dina besvär och mål. För vissa räcker enkla råd, medan andra behöver en mer tydlig rehabiliteringsplan.

Ofta går det bra att arbeta efter behandling, men det beror på dina besvär och vilken typ av arbete du har. Har du ett tungt fysiskt arbete kan du ibland behöva anpassa belastningen direkt efter behandlingen.

Kiropraktorn kan ge råd om vad du bör undvika, hur du kan röra dig under dagen och om du bör ta det lugnare med vissa moment.

Sök akut vård om du har rygg- eller nacksmärta tillsammans med symtom som kan tyda på allvarligare tillstånd. Det gäller till exempel om du inte känner när du är kissnödig, kissar på dig, har svårt att hålla avföring, har domningar kring underlivet eller ändtarmen, eller får svaghet i båda benen.

Du bör också söka vård akut vid smärta efter större olycka eller fall, feber och kraftig sjukdomskänsla, bröstsmärta, svår buksmärta eller om du känner dig allvarligt påverkad.

Kiropraktorvårds kliniker arbetar privat och omfattas därför inte av högkostnadsskyddet. I vissa regioner kan kiropraktik ingå om vårdgivaren har avtal med regionen.

Priset varierar beroende på stad, klinik, tidsåtgång och typ av besvär. Kiropraktorvård hänvisar till respektive kliniksida för aktuella priser.

Det beror på hur din arbetsgivare hanterar friskvårdsbidrag och vad besöket gäller. Friskvård och sjukvård bedöms olika, och regler kan skilja sig beroende på upplägg och ersättningssystem.

Kontrollera därför med din arbetsgivare eller friskvårdsleverantör innan du bokar om du vill använda friskvårdsbidrag.

Ja, du kan normalt få kvitto eller underlag efter ditt besök. Om du har privat sjukvårdsförsäkring bör du kontrollera med ditt försäkringsbolag innan besöket vilka villkor som gäller och om de kräver förhandsbesked, remiss eller särskild bokningsväg.

Axelsmärta beror ofta på överbelastning, dålig hållning, nedsatt muskelbalans eller upprepade rörelser ovanför huvudet.

Det kan också komma efter fall, plötsliga lyft eller som följd av åldersrelaterade förändringar i senor och leder.

Impingement innebär att senor eller slemsäckar i axeln kommer i kläm vid rörelse, framför allt när armen lyfts.

Det kan ge smärta i ytterlägen, kraftlöshet och ibland nattlig värk. Behandling fokuserar ofta på att minska irritation, förbättra rörlighet och återställa muskelbalansen.

En skada i rotatorkuffen kan ge kraftlöshet vid lyft, värk längs framsidan eller utsidan av axeln och svårighet att lyfta armen utan att skuldran kompenserar.

Smärtan kan ibland stråla ner i överarmen. Om besvären uppstår efter trauma, fall eller olycka bör du söka vård för bedömning.

Ja, kiropraktisk behandling kan ibland hjälpa vid frozen shoulder genom att lindra smärta, bibehålla rörlighet och minska onödig stelhet.

Frozen shoulder har ofta ett längre naturligt förlopp, så målet är att stödja funktionen under de olika faserna och anpassa behandling och övningar efter hur irriterad axeln är.

Kalkaxel är i sig oftast inte farligt, men det kan vara mycket smärtsamt. Kalkutfällningen kan irritera senor och bidra till nedsatt rörlighet.

Behandling kan bestå av rådgivning, anpassad träning, manuell behandling och i vissa fall annan behandling beroende på symtom och undersökningsfynd.

Du bör söka hjälp om smärtan har varat mer än några veckor, om du får nattlig värk, svårt att lyfta armen eller om axeln blir stelare trots vila och träning.

En tidig bedömning kan hjälpa till att hitta orsaken och minska risken för att besvären blir långvariga.

Smärta i armbågen beror ofta på överbelastning av muskler och senfästen som används vid grepp och lyft.

Det kan komma av repetitiva rörelser, styrketräning, arbete vid dator eller ensidig belastning. I vissa fall orsakas smärtan av stelhet i lederna eller irritation i en nerv.

Tennisarmbåge, eller lateral epikondylit, innebär en överbelastning av senfästena på armbågens utsida.

Det gör ofta ont när man greppar, vrider handleden eller lyfter något. Trots namnet är besväret vanligt även hos personer som arbetar vid dator eller gör ensidiga rörelser.

Tennisarmbåge ger typiskt smärta och ömhet på utsidan av armbågen, medan golfarmbåge främst ger besvär på insidan. I båda fallen kan grepp och belastning av handleden provocera smärtan. Smärtans placering räcker dock inte alltid för att ställa diagnos, eftersom flera tillstånd kan ge liknande symtom.

Ja, ibland kan nervpåverkan i nacke eller skuldra ge utstrålning ner i armen och likna lokala besvär i armbåge eller underarm.

Därför undersöker kiropraktorn ofta hela rörelsekedjan, till exempel nacke, axel, armbåge, handled och hand, för att se var problemet verkar komma från.

Behandlingen består ofta av en kombination av ledmobilisering, mjukdelsbehandling, stretch och övningar.

Vid behov kan även tejpning eller avlastning användas. Syftet är att minska smärta, förbättra rörlighet och återställa normal funktion.

Det går inte att ange en gemensam läkningstid, eftersom olika diagnoser har olika förlopp. Även hur länge besvären har funnits, vilken struktur som är påverkad och hur du behöver belasta armen i vardag och arbete spelar roll. Vissa besvär blir bättre relativt snabbt, medan sen- och nervrelaterade problem ibland kräver uppföljning och rehabilitering under en längre tid.

Smärta i foten kan bero på överbelastning, felaktiga skor, nedsatt rörlighet i fotlederna eller svaghet i stödjevävnaderna.

Det är också vanligt efter stukningar eller om fotens bågar har sjunkit, vilket kan förändra belastningen i fot, knä, höft och rygg.

Ja, kiropraktorer kan undersöka och behandla leder, muskler och nerver i hela kroppen, inklusive foten.

Behandlingen kan bestå av manuell behandling, mobilisering, tejpning, övningar och rådgivning kring belastning, skor och stabilitet.

Vid hälsporre, även kallat plantarfasciit, känns smärtan ofta under hälen, särskilt på morgonen eller efter vila.

Om smärtan sitter mer mot mitten eller insidan av foten kan det bero på senbesvär, överbelastning eller ledproblem. En undersökning kan hjälpa till att avgöra orsaken.

Vid hälsporre är senfästet under foten irriterat, medan Fat Pad Syndrome innebär att hälkudden under hälbenet är irriterad eller ger sämre stötdämpning.

Besvären kan kännas lika, men de kan behöva olika råd, avlastning och behandling.

Läkningstiden beror på orsaken, hur länge besvären har funnits och hur mycket foten belastas i vardagen.

Vissa märker förbättring relativt snabbt, medan långvariga fotbesvär ofta kräver övningar, belastningsanpassning och rehabilitering under flera veckor.

Ja, ofta går det att minska risken för återkommande fotbesvär genom att använda bra skor, stärka fotens små muskler och undvika långvarig ensidig belastning.

Rörlighetsövningar, balansövningar och individuella råd från kiropraktorn kan också hjälpa.

Smärta i knät kan uppstå av många orsaker. Vanligt är överbelastning, felaktig belastning eller nedsatt stabilitet i muskler och leder runt knät.

Även vridningar, fall eller långvarigt stillasittande kan irritera senor, leder och brosk, vilket kan leda till smärta och stelhet.

En meniskskada påverkar broskskivorna inne i knät som fungerar som stötdämpare. Den kan ge låsningar, upphakningar eller smärta vid böjning.

En ledbandsskada påverkar strukturerna som stabiliserar knät. Den känns ofta som instabilitet, sidovackling eller osäkerhet vid belastning.

Ja, men träningen behöver ofta anpassas. Låg belastning och kontrollerade rörelser kan vara bra, medan aktiviteter som tydligt provocerar smärtan bör minskas i början.

Kiropraktorn kan hjälpa dig att hitta övningar som bygger styrka och stabilitet utan att överbelasta knät.

Patellofemoralt smärtsyndrom är ett vanligt knäbesvär som ger värk runt eller bakom knäskålen.

Smärtan märks ofta vid sittande, trappgång, knäböj eller löpning. Orsaken kan vara nedsatt kontroll, muskelobalans eller att knäskålen inte rör sig optimalt i sin led.

Du bör söka hjälp om knäsmärtan inte går över inom några veckor, om knät svullnar upp, känns instabilt eller låser sig.

Sök vård mer akut vid kraftig svullnad, oförmåga att belasta benet, feber eller misstanke om fraktur.

Kiropraktisk behandling kan inte bota artros, men kan i många fall bidra till bättre rörlighet, minskad muskelspänning och smärtlindring.

Anpassad träning och rätt belastning är ofta en viktig del av behandlingen för att förbättra funktion och minska besvär i vardagen.

Smärta från själva höftleden känns ofta i ljumsken eller på utsidan av höften. Smärta från ländrygg eller bäcken kan i stället stråla mot säte eller ben.

En kiropraktor undersöker ofta både höft, bäcken och ländrygg för att avgöra var problemet verkar sitta.

Trokanterit används ofta som benämning på smärta på utsidan av höften. I dag används också begreppet greater trochanteric pain syndrome, GTPS, eftersom besvären inte enbart behöver komma från en inflammerad slemsäck.

Kiropraktisk behandling kan inte bota artros, men kan i många fall bidra till bättre rörlighet, minskad muskelspänning och lindrad smärta.

Tillsammans med anpassad träning och rörelseprogram kan behandlingen hjälpa till att förbättra funktionen i höften.

FAI står för femoroacetabulärt impingement. Det innebär att höftledens benstrukturer tar i varandra vid vissa rörelser.

Det kan orsaka smärta i ljumsken och begränsad rörlighet. Behandlingen fokuserar ofta på att minska irritation, förbättra styrka och öka kontroll och rörlighet kring höften.

Du bör söka hjälp om du har ont i höften vid rörelse, när du ligger på sidan, eller om du känner stelhet, svaghet eller smärta som inte går över på några veckor.

En undersökning kan hjälpa till att avgöra om besvären kommer från höften, bäckenet eller ryggen.

Smärta i bröstryggen kan bero på spända muskler, stelhet i lederna mellan kotor och revben, hållning, ensidigt arbete eller långvarig stress.

Ibland kan smärtan även komma från andningsmusklerna eller sprida sig från nacke eller ländrygg.

Ja, smärta mellan skulderbladen kan ofta komma från bröstryggens leder, muskler eller revbensleder.

Besvären kan kännas som molande värk, trötthet, stelhet eller tryck mellan skulderbladen.

Behandlingen anpassas efter orsaken till besvären och kan innehålla ledmanipulation, mobilisering, mjukdelsbehandling, stretch och individuella övningar.

Målet är att återställa rörlighet, minska smärta och förbättra funktionen i bröstryggen.

I de flesta fall är smärta i bröstryggen ofarlig och beror på överbelastning, stelhet eller muskelspänningar.

Du bör däremot söka vård om smärtan är stark, uppstår plötsligt eller kombineras med andningssvårigheter, feber, domningar, tryck över bröstet eller påverkat allmäntillstånd.

Rör på dig regelbundet, ta mikropauser om du sitter mycket och gör övningar som hjälper bröstryggen att rotera och bröstkorgen att öppna upp.

Djupandning, hållningsträning och variation i arbetsställning kan också minska stelhet.

Det varierar beroende på hur länge du haft besvären, vad som orsakar dem och hur kroppen svarar på behandling.

Vissa märker förbättring tidigt, medan långvariga besvär ofta kräver en kombination av behandling, övningar och förändrad belastning.