Ont i ljumsken kan komma från flera olika områden. Muskler och senor på lårets insida kan ge smärta, men besvären kan också komma från höftböjaren, ljumskkanalen, pubis, höftleden eller andra strukturer. Ljumsksmärta är därför ett symtom och inte en diagnos i sig. Var det gör ont och vilka rörelser som provocerar ger viktiga ledtrådar, men man behöver ofta väga samman flera delar av undersökningen för att förstå orsaken. Hos fysiskt aktiva personer delar man ofta in muskuloskeletal ljumsksmärta i adduktorrelaterad, iliopsoasrelaterad, inguinalrelaterad, pubisrelaterad och höftledsrelaterad smärta. Flera kategorier kan förekomma samtidigt.
Bakgrund
Ljumsken ligger mellan nedre delen av magen, bäckenet och lårets insida. Flera muskler, senor, leder, nerver och andra strukturer ligger nära varandra i området. Därför kan olika tillstånd ge liknande symtom. Internationell konsensus använder framförallt fem kliniska kategorier för muskuloskeletal ljumsksmärta hos idrottare och fysiskt aktiva vuxna.**
- Adduktorrelaterad ljumsksmärta innebär besvär från området kring adduktormusklerna på lårets insida.
- Iliopsoasrelaterad ljumsksmärta innebär besvär kring höftböjaren iliopsoas framtill i höften.
- Inguinalrelaterad ljumsksmärta innebär smärta kring ljumskkanalen utan att ett vanligt palpabelt ljumskbråck behöver finnas.
- Pubisrelaterad ljumsksmärta sitter mer centralt kring blygdbenet och symfysen.
- Höftledsrelaterad ljumsksmärta kommer från själva höftleden och kan bland annat förekomma vid FAI-syndrom eller artros i höften.**
Indelningen hjälper oss att strukturera undersökningen, men den ger inte alltid en entydig diagnos. Studier visar att olika undersökare inte alltid klassificerar samma patient på exakt samma sätt och att flera kategorier kan överlappa varandra.**
Symtom och kliniska tecken
Hur ljumsksmärtan känns och vilka aktiviteter som provocerar den kan ge ledtrådar till vilka områden som bidrar till besvären.
- Vid adduktorrelaterad ljumsksmärta sitter smärtan ofta högt upp på lårets insida eller nära adduktorernas infästning mot bäckenet. Ömhet över adduktorerna tillsammans med igenkännbar smärta när musklerna belastas mot motstånd talar för denna kategori.*
- Vid iliopsoasrelaterad ljumsksmärta sitter besvären ofta framtill i höften eller ljumsken. Ömhet över iliopsoas och igenkännbar smärta vid belastad höftflexion eller stretch kan stärka misstanken, men inget enskilt test kan säkert fastställa diagnosen.**
- Vid inguinalrelaterad ljumsksmärta sitter smärtan närmare ljumskkanalen. Besvären kan öka vid exempelvis bukpress, hosta eller nysning. Ett vanligt palpabelt ljumskbråck ska enligt definitionen inte finnas.**
- Vid pubisrelaterad ljumsksmärta finns ömheten mer centralt över blygdbenet och symfysen.*
- Vid ljumsksmärta från höftleden kan smärtan också ge tydliga symtom i ljumsken. FAI-syndrom och höftledsartros är två höftledsrelaterade tillstånd där ljumsksmärta kan ingå i symtombilden.**
Symtomen överlappar. Platsen där det gör ont kan därför inte ensamt avgöra orsaken.
Orsaker och riskfaktorer
Ljumsksmärta utvecklas ofta genom ett samspel mellan fysisk belastning, personens kapacitet, tidigare besvär och vilken aktivitet personen utför. Inom idrott är ljumsksmärta vanligt i aktiviteter med riktningsförändringar, accelerationer, sparkar och hög belastning på höft och adduktorer. En stor del av forskningen kommer dock från manliga fotbollsspelare och andra idrottare. Resultaten går därför inte automatiskt att överföra till alla personer med ljumsksmärta.
Prospektiva studier visar att idrottare som senare utvecklar ljumsksmärta i genomsnitt har haft lägre adduktorstyrka än de som förblivit besvärsfria.* Merparten av de inkluderade fallen var adduktorrelaterade, vilket sannolikt förklarar en del av sambandet. Fyndet går därför inte utan vidare att överföra till iliopsoas-, inguinal- eller pubisrelaterade besvär.* Sambandet visar en möjlig riskmarkör men bevisar inte i sak att låg adduktorstyrka i sig orsakar smärtan.
Tidigare ljumskskada eller ljumsksmärta är också associerad med ökad risk för nya ljumskskador inom idrott.*
Besvär från höftleden kan samtidigt bidra till samma symtombild. FAI-syndrom kan ge belastningsrelaterad ljumsksmärta hos framförallt yngre eller fysiskt aktiva personer, medan höftledsartros är en viktig differentialdiagnos framförallt med stigande ålder.** Vi behöver därför bedöma både vilken belastning området utsätts för och hur väl höften, bäckenet och omkringliggande muskulatur klarar den.
Mycket av forskningen på ljumsksmärta kommer från idrott, men besvären förekommer också hos personer som inte idrottar. Med stigande ålder blir höftledsartros en allt viktigare förklaring, och besvären visar sig då oftare som stelhet och smärta vid gång och vardagsbelastning än vid sparkar och riktningsförändringar.*
Andra orsaker att överväga
Alla ljumskbesvär kommer inte från muskler, senor och leder. Nervrelaterade besvär, exempelvis från n. ilioinguinalis eller n. obturatorius, kan ge smärta i området. Urologiska och gynekologiska tillstånd samt ljumskbråck kan också ge ljumsksmärta och behöver övervägas när den kliniska bilden inte passar in på en belastningsrelaterad orsak.
Hos barn och ungdomar som fortfarande växer gäller delvis andra orsaker. Avulsioner vid muskelfästenas apofyser kring bäckenet förekommer vid kraftfulla sparkar och accelerationer. Ihållande höft- eller ljumsksmärta hos en växande person kan också bero på tillstånd i själva höftleden, som fyseolys eller Perthes sjukdom, och behöver då bedömas av läkare.
Utredning och bedömning
Vi börjar med att gå igenom när besvären började, var du känner smärtan och vilka rörelser eller aktiviteter som provocerar den. Vi frågar också om tidigare skador, fysisk aktivitet och andra symtom som kan påverka bedömningen. Sedan undersöker vi höft, bäcken och ljumskområde utifrån den kliniska bilden.
Vid misstänkt adduktorrelaterad smärta kan vi exempelvis palpera adduktorerna och undersöka om motstånd mot adduktion reproducerar smärtan. Vid misstänkta iliopsoasbesvär kan vi bedöma symtom vid belastad höftflexion. Vi undersöker inguinalområdet och pubis när symtombilden talar för det.**
Vi bedömer även höftens rörlighet, styrka och funktion. En metaanalys visar att nedsatt styrka vid adduktortest, minskad inåtrotation i höften och minskat rörelseutslag vid bent knee fall out hör till de fynd som bäst skiljer idrottare med höft- och ljumsksmärta från dem utan besvär.* Skillnaderna är samtidigt små på gruppnivå, för inåtrotation motsvarade den i genomsnitt knappt fyra grader, enskilda mätvärden kan således inte avgöra bedömningen.*
Vid behov undersöker vi ländryggen eftersom besvär därifrån ibland kan ge refererad smärta mot höft eller ljumske.
Inget enskilt kliniskt test kan säkert identifiera orsaken till all ljumsksmärta. I en reliabilitetsstudie där två erfarna undersökare bedömde samma patienter varierade överrenstämmelsen tydligt mellan kategorierna. Den var högst för höftledsrelaterad smärta och lägst för pubisrelaterad.* Även för kliniska tester vid inguinalrelaterad ljumsksmärta varierar överrensstämmelsen mellan undersökare.*
Undersökningen hjälper oss därför att bedöma vilken eller vilka kliniska kategorier som bäst stämmer med symtomen, snarare än att med säkerhet peka ut en enda struktur. Bilddiagnostik kan ibland behövas, men resultaten måste alltid tolkas tillsammans med symtom och kliniska fynd. MR-förändringar kring adduktorer och pubis förekommer även hos personer utan ljumsksmärta.**
Behandling
Vad forskningen säger
Behandlingen behöver utgå från vilken typ av ljumsksmärta personen har, hur länge besvären har funnits och vilka aktiviteter personen behöver utföra. Den bästa behandlingsevidensen finns för långvarig adduktorrelaterad ljumsksmärta hos idrottare.
I en randomiserad studie på 68 idrottare gav ett aktivt träningsprogram bättre möjlighet att återgå till idrott utan ljumsksmärta än ett huvudsakligen passivt fysioterapiupplägg.*
En annan randomiserad studie jämförde aktiv träning med multimodalt behandlingsprogram som innehåll manuell behandling, stretching och succesiv återgång till löpning. Multimodalgruppen återgick i genomsnitt snabbare till idrott. Studien visade däremot inte bättre smärtresultat eller bättre objektiva utfall och kan inte avgöra vilken enskild del av programmet som bidrog till skillnaden.*
Systematisk översikter visar samtidigt att det samlade forskningsunderlaget fortfarande är begränsat. Forskningen har därför inte kunnat fastställa ett enda optimalt rehabiliteringsprogram för alla patienter med långvarig ljumsksmärta.*
Vid iliopsoasrelaterade besvär är både diagnostik- och behandlingsstudier heterogena och ofta metodologiska svaga.* För inguinal- och pubisrelaterad ljumsksmärta är det jämförande behandlingsunderlaget också begränsat. **
Varför vi behandlar
Målet med behandlingen är att minska symtomen och successivt förbättra förmågan att tåla aktiviter som personen vill återgå till.
Vid adduktorrelaterade besvär kan vi exempelvis arbeta med adduktorstyrka och gradvis mer krävande rörelser. För en fotbollsspelare kan rehabiliteringen senare innehålla snabbare löpning, riktningsförändringar och sparkar. För en person som inte idrottar kan målet istället vara att kunna promenera, arbeta eller träna utan tydligt ökade besvär.
Vi behandlar alltså inte ett isolerat MR-fynd. Vi utgår från symtomen och de funktionsproblem som vi hittar vid undersökningen.
Flera kliniska kategorier kan förekomma samtidigt.* En patient kan exempelvis ha tecken på både adduktorrelaterad och höftledsrelaterad smärta. Då behöver rehabiliteringen ta hänsyn till båda delarna istället för att söka efter en enda struktur som förklarar hela symtombilden.
Så kan rehabiliteringen gå till
Rehabiliteringen börjar på en nivå som du tolererar och utvecklas gradvis mot den belastning du behöver i vardag, arbete eller idrott.
Vid adduktorrelaterad ljumsksmärta kan träningen inledningsvis fokusera på kontrollerad belastning av adduktorerna. Därefter kan vi öka motstånd, rörelseuttag och hastighet i takt med att kapaciteten förbättras.
Vi kan också träna höft- och bålmuskulatur när undersökningen visar att det är relevant för din funktion.
Rehabiliteringen blir successivt mer specifik. En löpare behöver gradvis klara större löpbelastning, medan en person som tränar fotboll, padel eller annan idrott med riktningsförändringar även behöver återintroducera accelerationer, inbromsningar och förändringar av riktning.
Det finns inte stöd för att samma övningar eller samma träningsdos passar alla med ljumsksmärta.* Vid iliopsoas-, pubis- eller inguinalrelaterade besvär behöver rehabiliteringen individualiseras ytterligare eftersom forskningen inte har fastställt något optimalt standardprogram.***
Vi följer därför både symtom och funktion och anpassar belastningen utifrån hur du utvecklas.
Manuell behandling vid ljumsksmärta
Manuell behandling kan i vissa fall användas som ett komplement om undersökningen visar besvär med rörlighet eller symtom som vi bedömer kan påverkas. Den ska däremot inte ersätta aktiv rehabilitering vid långvarig belastningsrelaterad ljumsksmärta.
En randomiserad studie fann snabbare återgång till idrott med ett multimodalt upplägg som innehåll en specifik manuell behandling, stretching och succesiv återgång till löpning jämfört med det träningsprogram som användes som jämförelse.* Eftersom flera insatser kombinerades kan studien inte visa att den manuella behandlingen i sig skapade skillnaden.
Jämförelsegruppen fick dessutom ett hembaserat träningsprogram med instruktion vid endast tre tillfällen, alltså en lägre grad av handledning än i det program som gav resultat i den tidigare randomiserade studien.** Skillnaden i återgångstid behöver tolkas med det i åtanke.
Den samlade behandlingsevidensen för långvarig ljumsksmärta är dessutom begränsad.* Vi ser därför mobilisering och mjukdelsbehandling som möjliga kompletterande verktyg för symtom och funktion, inte som metoder som korrigerar en specifik anatomisk förändring.
Prognos och förlopp
Prognosen beror på vilken typ av ljumsksmärta personen har, hur länge besvären har funnits och vilka krav arbete eller idrott ställer på området.
Akuta muskelbesvär och långvarig belastningsrelaterad ljumsksmärta behöver därför inte följa samma förlopp.
Vid långvarig adduktorrelaterad ljumsksmärta visar randomiserade studier att många idrottare kan förbättras genom aktiv rehabilitering. Samtidigt återgår inte alla snabbt eller fullständigt till sin tidigare idrottsnivå.** Det går därför inte att ange en generell återhämtningstid som gäller alla.
För iliopsoas-, inguinal- och pubisrelaterade besvär är kunskapen om prognos mer begränsad. Det gör det extra viktigt att följa patientens funktion över tid och omvärdera den kliniska bedömningen när utvecklingen inte går som förväntat.
Om besvären inte förändras trots ett väl genomfört rehabiliteringsförsök behöver vi överväga om andra orsaker till ljumsksmärtan behöver utredas.
Egenvård
Du behöver inte alltid sluta med all fysisk aktivitet när du får ont i ljumsken.
Vid belastningsrelaterade besvär kan det vara rimligt att tillfälligt minska aktiviteter som tydligt provocerar symtomen och samtidigt behålla aktivitet som fungerar bättre. Hur mycket belastning som är lämplig beror på vilken typ av besvär du har. En akut muskelskada kräver inte samma inledande strategi som långvarig adduktorrelaterad smärta.
När symtomen tillåter kan du gradvis öka belastningen igen. Styrketräning för adduktorer och omkringliggande muskulatur kan ingå vid adduktorrelaterade besvär, men programmet behöver anpassas efter ditt utgångsläge och dina mål.**
Om du inte vet vad som orsakar smärtan, om symtomen fortsätter trots anpassad belastning eller om du har svårt att återgå till normal aktivitet är en klinisk bedömning rimlig. Om symtomen inte tydligt passar in på en lokal ljumsksmärta kan du även läsa mer om FAI-syndrom och höftledsartros eller om ljumskbråck.
När du bör söka vård
Boka en tid för bedömning om du har:
- Ljumsksmärta som kvarstår i mer än ett par veckor.
- Besvär som återkommer gång på gång eller börjar begränsa gång, arbete, träning eller idrott.
Kontakta vården skyndsamt, via 1177 eller akutmottagning, om du samtidigt har:
- Kraftig smärta efter ett trauma eller svårt att belasta benet.
- Nytillkommet eller tilltagande belastningsrelaterad smärta i höften eller ljumsken, särskilt vid mycket löpning eller annan repetitiv belastning. En stressfraktur i lårbenshalsen kan ibland ge sådana symtom och syns inte alltid på tidig vanlig röntgen.*
- Plötslig kraftig smärta eller svullnad i testikeln.
- En smärtsam svullnad eller knöl i ljumsken som inte går tillbaka, särskilt tillsammans med illamående eller kräkningar.
- Höft- eller ljumsksmärta hos ett barn eller en ungdom som fortfarande växer, särskilt vid hälta eller minskad rörlighet.
- Feber, tydligt försämrat allmäntillstånd, oförklarig viktnedgång eller ihållande nattlig smärta.
- Tilltagande domningar eller svaghet i benen eller påverkan på blåsa eller tarm.
Ring 112 vid plötsligt insjuknande med kraftig smärta och påverkat allmäntillstånd. De symtomen kan ha andra orsaker än vanliga besvär från muskler, senor och leder och behöver medicinsk bedömning.
Vanliga frågor
Är träning bra vid ljumsksmärta?
Det beror på orsaken till besvären. Vid långvarig adduktorrelaterad ljumsksmärta hos idrottare finns stöd för aktiv och succesivt stegrad rehabilitering. För iliopsoas-, inguinal- och pubisrelaterade besvär är forskningen mer begränsad och träningen behöver anpassas individuellt.
Hur lång tid tar det att bli av med ljumsksmärta?
Det beror på typen av besvär, hur länge de har funnits och vad du behöver kunna göra. Vid långvarig adduktorrelaterad ljumsksmärta hos idrottare låg återgången till idrott i randomiserade studier i genomsnitt tre till fyra månader, men alla återgcik inte fullständigt till sin tidigare nivå.(Hölmich)(Weir) Någon återhämtningstid som gäller alla går därför inte att ange.
Kan höften ge smärta i ljumsken?
Ja. Smärta från höftleden känns ofta i eller omkring ljumsken. FAI-syndrom och artros i höften är två exempel på tillstånd som kan ge höftledsrelaterad ljumsksmärta.(Griffin)(Metcalfe)
Varför får man ont i ljumsken?
Ljumsksmärta kan komma från flera olika områden, bland annat adduktorerna på lårets insida, höftböjaren, ljumskkanalen, pubis eller höftleden. Ibland bidrar flera områden samtidigt. Därför behöver man väga samman flera symtom och undersökningsfynd istället för att utgå från en enda struktur.
Sammanfattning
Ljumsksmärta är ett symtomområde med flera möjliga orsaker och inte en enskild diagnos. Hos fysiskt aktiva personer använder vården ofta kategorierna adduktorrelaterad, iliopsoasrelaterad, inguinalrelaterad, pubisrelaterad och höftledsrelaterad ljumsksmärta. Flera kategorier kan förekomma samtidigt. Undersökningen behöver därför väga samman sjukdomshistoria, smärtans lokalisation, palpation, belastningstester samt höftens styrka, rörlighet och funktion. Inget enskilt kliniskt test eller bilddiagnostiskt fynd kan säkert förklara all ljumsksmärta. Den starkaste behandlingsevidensen finns för långvarig adduktorrelaterad ljumsksmärta hos idrottare. Där stödjer forskningen aktiv och succesivt stegrad rehabilitering. För iliopsoas-, inguinal- och pubisrelaterade besvär är forskningen mer begränsad. Behandlingen behöver därför i större utsträckning anpassas efter den samlade kliniska bilden. Bilddiagnostik kan ibland bidra till utredningen, men MR-förändringar förekommer även hos personer utan ljumsksmärta och måste alltid tolkas tillsammans med symtom och undersökningsfynd.
Referenser
- Hölmich, Per, Weir, Adam, Papadopoulou, Theodora, Papavasiliou, Athanasios, Thorborg, Kristian, Canata, Gian Luigi, Villa, Francesco Della, Laver, Lior, Marin-Peña, Oliver, Paajanen, Hannu, Badhe, Neel, Ahmad, Sufian S, Aydingöz, Üstün, Hanff, David, Ayeni, Olufemi, Thoreux, Patricia, Beaufils, Philippe, ESSKA‐EHPA‐ESMA Rating Group, Khanduja, Vikas. (2026). Hip and groin pain in physically active adults with a focus on terminology, clinical examination and imaging: A formal ESSKA-EHPA-ESMA Consensus.. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc. 10.1002/ksa.70565 ↩︎
- Weir, Adam, Brukner, Peter, Delahunt, Eamonn, Ekstrand, Jan, Griffin, Damian, Khan, Karim M, Lovell, Greg, Meyers, William C, Muschaweck, Ulrike, Orchard, John, Paajanen, Hannu, Philippon, Marc, Reboul, Gilles, Robinson, Philip, Schache, Anthony G, Schilders, Ernest, Serner, Andreas, Silvers, Holly, Thorborg, Kristian, Tyler, Timothy, Verrall, Geoffrey, de Vos, Robert-Jan, Vuckovic, Zarko, Hölmich, Per. (2015). Doha agreement meeting on terminology and definitions in groin pain in athletes.. Br J Sports Med. 49(12). 768-74. 10.1136/bjsports-2015-094869 ↩︎
- Griffin, D R, Dickenson, E J, O’Donnell, J, Agricola, R, Awan, T, Beck, M, Clohisy, J C, Dijkstra, H P, Falvey, E, Gimpel, M, Hinman, R S, Hölmich, P, Kassarjian, A, Martin, H D, Martin, R, Mather, R C, Philippon, M J, Reiman, M P, Takla, A, Thorborg, K, Walker, S, Weir, A, Bennell, K L. (2016). The Warwick Agreement on femoroacetabular impingement syndrome (FAI syndrome): an international consensus statement.. Br J Sports Med. 50(19). 1169-76. 10.1136/bjsports-2016-096743 ↩︎
- Metcalfe, David, Perry, Daniel C, Claireaux, Henry A, Simel, David L, Zogg, Cheryl K, Costa, Matthew L. (2019). Does This Patient Have Hip Osteoarthritis?: The Rational Clinical Examination Systematic Review.. JAMA. 322(23). 2323-2333. 10.1001/jama.2019.19413 ↩︎
- Heijboer, Willem M P, Weir, Adam, Vuckovic, Zarko, Fullam, Karl, Tol, Johannes L, Delahunt, Eamonn, Serner, Andreas. (2023). Inter-examiner reliability of the Doha agreement meeting classification system of groin pain in male athletes.. Scand J Med Sci Sports. 33(2). 189-196. 10.1111/sms.14248 ↩︎
- Taylor, Rachel, Vuckovic, Zarko, Mosler, Andrea, Agricola, Rintje, Otten, Roald, Jacobsen, Philipp, Holmich, Per, Weir, Adam. (2018). Multidisciplinary Assessment of 100 Athletes With Groin Pain Using the Doha Agreement: High Prevalence of Adductor-Related Groin Pain in Conjunction With Multiple Causes.. Clin J Sport Med. 28(4). 364-369. 10.1097/JSM.0000000000000469 ↩︎
- Frans-Jozef, Vandeputte, Abner, Sergooris, Stijn, Roose, Annick, Timmermans, Kristoff, Corten. (2026). Clinical Diagnosis and Treatment of Iliopsoas-Related Groin Pain: A Systematic Review.. J Clin Med. 15(15). 10.3390/jcm15155912 ↩︎
- Thorborg, Kristian, Sheen, Aali Jan. (2025). Inguinal-Related Groin Pain and/or Disruption in Athletes: Current Understanding, Assessment and Management Strategies.. Open Access J Sports Med. 16. 510774. 10.2147/OAJSM.S510774 ↩︎
- Quintana-Cepedal, Marcos, Vicente-Rodríguez, Germán, Crespo, Irene, Olmedillas, Hugo. (2025). Is hip adductor or abductor strength in healthy athletes associated with future groin pain? A systematic review and meta-analysis.. Br J Sports Med. 59(7). 501-509. 10.1136/bjsports-2024-108836 ↩︎
- Whittaker, Jackie L, Small, Claire, Maffey, Lorrie, Emery, Carolyn A. (2015). Risk factors for groin injury in sport: an updated systematic review.. Br J Sports Med. 49(12). 803-9. 10.1136/bjsports-2014-094287 ↩︎
- Mosler, Andrea B, Agricola, Rintje, Weir, Adam, Hölmich, Per, Crossley, Kay M. (2015). Which factors differentiate athletes with hip/groin pain from those without? A systematic review with meta-analysis.. Br J Sports Med. 49(12). 810. 10.1136/bjsports-2015-094602 ↩︎
- Heijboer, Willem M P, Vuckovic, Zarko, Weir, Adam, Tol, Johannes L, Hölmich, Per, Serner, Andreas. (2023). Clinical examination for athletes with inguinal-related groin pain: interexaminer reliability and prevalence of positive tests.. BMJ Open Sport Exerc Med. 9(1). e001498. 10.1136/bmjsem-2022-001498 ↩︎
- Massa, Jonas, Vanstraelen, Frederik, Bogaerts, Stijn, Peers, Koenraad. (2020). Prevalence of asymptomatic radiological findings in the groin region: a systematic review.. Phys Sportsmed. 48(4). 378-384. 10.1080/00913847.2020.1746209 ↩︎
- Hölmich, P, Uhrskou, P, Ulnits, L, Kanstrup, I L, Nielsen, M B, Bjerg, A M, Krogsgaard, K. (1999). Effectiveness of active physical training as treatment for long-standing adductor-related groin pain in athletes: randomised trial.. Lancet. 353(9151). 439-43. 10.1016/S0140-6736(98)03340-6 ↩︎
- Weir, A, Jansen, J A C G, van de Port, I G L, Van de Sande, H B A, Tol, J L, Backx, F J G. (2011). Manual or exercise therapy for long-standing adductor-related groin pain: a randomised controlled clinical trial.. Man Ther. 16(2). 148-54. 10.1016/j.math.2010.09.001 ↩︎
- Brito, Rui, Cruz, Patrícia, Costa, Diogo, Afonso, Sara, Barros, Paula. (2023). Nonsurgical Interventions for the Management of Long-Standing Groin Pain in Athletes: A Systematic Review of Randomized Controlled Trials.. Cureus. 15(6). e40149. 10.7759/cureus.40149 ↩︎
- Choi, Haemi, McCartney, Michael, Best, Thomas M. (2011). Treatment of osteitis pubis and osteomyelitis of the pubic symphysis in athletes: a systematic review.. Br J Sports Med. 45(1). 57-64. 10.1136/bjsm.2008.050989 ↩︎
- Bernstein, Ethan M, Kelsey, Thomas J, Cochran, Grant K, Deafenbaugh, Bradley K, Kuhn, Kevin M. (2022). Femoral Neck Stress Fractures: An Updated Review.. J Am Acad Orthop Surg. 30(7). 302-311. 10.5435/JAAOS-D-21-00398 ↩︎
Relaterade artiklar
