FAI-syndrom, eller femoroacetabulärt impingement-syndrom, kan ge smärta djupt i höften eller ljumsken när du böjer, roterar eller belastar höften. Besvären förekommer ofta hos yngre och fysiskt aktiva personer, men även andra kan utveckla symtom. CAM- eller pincer-morfologi på röntgen innebär inte i sig att du har FAI-syndrom. Många personer har dessa anatomiska former utan att känna någon smärta. För att ställa diagnosen behöver vårdgivaren därför väga samman dina symtom, fynd från den kliniska undersökningen och relevanta bilddiagnostiska fynd. På den här sidan går vi igenom vad FAI-syndrom innebär, vilka symtom som är vanliga, hur man utreder höften och vad forskningen säger om behandling, rehabilitering och prognos.
Bakgrund – vad är FAI-syndrom?
Höftleden består av lårbenshuvudet och höftledsskålen. Hos vissa personer skiljer sig formen på någon av dessa strukturer från den genomsnittliga anatomin.
Vid CAM-morfologi har övergången mellan lårbenshuvudet och lårbenshalsen en mindre rund form. Vid kraftig höftböjning och rotation kan området därför komma i tidigare kontakt med kanten på höftledsskålen.
Pincer-morfolgi täcker höftledsskålen lårbenshuvudet mer än vanligt eller har en form som kan öka kontakten vid vissa rörelser.
En person kan också ha både CAM- och pincer-morfologi. Det är viktigt att skilja dessa anatomiska former från FAI-syndrom. Internationell konsensus definierar FAI-syndrom genom en kombination av:
- Symtom.
- Kliniska tecken.
- Relevanta bilddiagnostiska fynd.*
En röntgenbild som visar CAM- eller pincer-morfologi räcker alltså inte för att ställa diagnosen. Man kan hitta liknande förändringar även hos personer som aldrig har ont i höften.* Därför behöver vårdgivaren alltid tolka bilddiagnostiken tillsammans med dina symtom och den kliniska undersökningen.
Symtom och kliniska tecken vid FAI-syndrom
FAI-syndrom ger ofta smärta i ljumsken eller djupt framtill i höften. En del känner även smärta på höftens utsida, framtill på låret eller i sätet.
Vanliga symtom är:
- Smärta i ljumsken eller djupt i höften.
- Smärta när du sitter länge.
- Smärta vid djupa knäböj eller kraftig höftböjning.
- Besvär vid löpning eller idrott.
- Smärta när du vrider höften.
- Stelhet eller minskad rörlighet.
- Besvär när du drar knät mot bröstet.
- Ibland klickande, huggande eller låsande känsla från höften.
Symtomen kan utvecklas gradvis och behöver inte börja efter en tydlig skada.*
FAI-syndrom kan likna flera andra tillstånd. Höftartros, höftledsdysplasi, labrumskador, senbesvär, adduktorrelaterade besvär och smärta från ländryggen kan exempelvis ge liknande symtom. Ett enskilt kliniskt test kan därför inte bekräfta FAI-syndrom. Vårdgivaren behöver i stället väga samman din sjukdomshistoria, flera delar av undersökningen och eventuell bilddiagnostik.***
Orsaker och riskfaktorer – CAM och pincer
FAI-syndrom uppstår sannolikt genom ett samspel mellan höftens form, hur leden belastas och hur personen reagerar på belastningen. En CAM- eller pincer-morfologi innebär därför inte automatiskt att du kommer att utveckla smärta.
Forskningen talar för att CAM-morfologi ofta utvecklas under skelettmognaden. Studier på framför allt manliga ungdomsidrottare har visat samband mellan hög idrottsbelastning under uppväxten och förekomsten eller utvecklingen av CAM-morfologi.* Man bedömer dock evidenssäkerheten för flera av dessa samband som låg eller mycket låg. Kvinnor är dessutom underrepresenterade i forskningen.*
Det går därför inte att säga att idrott i sig orsakar CAM-morfologi eller FAI-syndrom hos en enskild person.
Hur mycket besvär en person får kan även påverkas av exempelvis:
- Vilka aktiviteter personen utför.
- Tränings- och arbetsbelastning.
- Höftens rörlighet och funktion.
- Muskelstyrka och rörelsekontroll.
- Tidigare höftskador.
- Andra förändringar i eller runt höftleden.
Många personer har dessutom CAM- eller pincer-morfologi utan symtom.*Därför behöver behandlingen utgå från personens symtom och funktion snarare än från höftens utseende på en röntgenbild.
Utredning och bedömning av FAI-syndrom
Vi börjar med att gå igenom var du känner smärtan, när den uppstår, vilka rörelser som provocerar den och hur besvären påverkar arbete, träning och vardag. Sedan undersöker vi bland annat höftens:
- Rörlighet.
- Styrka.
- Rörelsekontroll.
- Belastningstolerans.
- Funktion.
Vi kan även bedöma ländrygg, bäcken och närliggande strukturer när symtomen motiverar det.*Ett vanligt provokationstest heter FADIR. Vid testet böjer undersökaren höften och för benet inåt samtidigt som höften roterar inåt. Ett positivt FADIR-test kan förekomma vid FAI-syndrom, men testet kan också provocera smärta vid andra höftbesvär. Forskningen stödjer därför inte att vårdgivaren använder FADIR ensamt för att ställa diagnosen.*
Vid misstanke om FAI-syndrom använder sjukvården ofta röntgen för att bedöma höftens benstruktur. Läkare kan även använda magnetkamera när de behöver undersöka exempelvis labrum, brosk eller andra strukturer närmare.**Internationell konsensus rekommenderar att diagnosen bygger på kombinationen symtom, kliniska tecken och bilddiagnostiska fynd.*
Det minskar risken för att man tolkar en vanligt förekommande anatomisk variation som orsaken till smärtan utan tillräckligt stöd.
Behandling av FAI-syndrom
Vad forskningen säger
Behandlingen behöver inte börja med operation. Konservativ behandling kan innehålla information, aktivitetsanpassning och ett individuellt träningsprogram.***
Det finns studerade upplägg där patienten successivt tränar styrka, kontroll och funktion kring höft, bäcken och bål.
Ett sådant upplägg är Personalised Hip Therapy, som forskare utvecklade inför UK FASHIoN-studien.* Programmet kombinerar patientutbildning, råd om belastning och individuellt stegrad träning under 12–26 veckor. Den ursprungliga studien om Personalised Hip Therapy visar framför allt hur vårdgivare kan strukturera ett rehabiliteringsprogram. Den var inte tillräckligt stor för att på egen hand visa hur effektiv behandlingen är.*
En systematisk översikt av fem mindre randomiserade studier talar för att aktiv och övervakad rehabilitering kan ge bättre korttidsresultat än mer passiva eller oövervakade upplägg.*Studierna omfattade totalt endast 124 patienter och följde deltagarna under relativt kort tid. Forskningen kan därför ännu inte avgöra exakt vilket konservativt träningsprogram som fungerar bäst för alla personer med FAI-syndrom.*
Varför vi behandlar
Vi kan inte förändra en CAM- eller pincer-morfologi genom träning eller manuell behandling. Det är heller inte målet.
Målet är i stället att hjälpa dig att:
- Minska symtomen.
- Förbättra höftens funktion.
- Öka belastningstoleransen.
- Återgå till aktiviteter som är viktiga för dig.
Vi kan därför arbeta med successivt stegrad styrketräning, kontroll av höft, bäcken och bål samt anpassning av aktiviteter som tydligt provocerar symtomen. Vi kan även arbeta med rörlighet när den är relevant för din funktion. Om undersökningen visar nedsatt rörlighet eller muskulära besvär kan vi använda mobilisering eller mjukdelsbehandling som ett komplement. Manuell behandling förändrar däremot inte höftens benstruktur och bör inte ersätta den aktiva rehabiliteringen.
Vi följer hur höften reagerar på belastningen och anpassar programmet efter symtom och funktion.
Om besvären inte förbättras trots ett strukturerat rehabiliteringsförsök behöver vi omvärdera situationen och vid behov rekommendera vidare medicinsk bedömning.
Så kan rehabiliteringen gå till
Rehabiliteringen behöver anpassas efter dina symtom, din aktivitetsnivå och vad du vill kunna göra.
Programmet kan innehålla:
Belastningsanpassning
Vi identifierar aktiviteter och rörelser som tydligt provocerar höften och justerar dem under en period.
Styrketräning
Du tränar exempelvis sätesmuskulatur, höftmuskulatur och bål utifrån din nuvarande kapacitet.
Rörelsekontroll
Du tränar kontrollen av höft, bäcken och bål i rörelser som är relevanta för vardag, arbete eller idrott.
Rörlighet
Du arbetar med rörelseutslag som höften tolererar och som du behöver för din funktion.
Successiv belastningsökning
Du ökar gradvis belastningen mot exempelvis löpning, gymträning eller idrott.
Manuell behandling
Mobilisering och mjukdelsbehandling kan komplettera rehabiliteringen när undersökningen motiverar det.
Ett rehabiliteringsprogram behöver ofta pågå betydligt längre än några få behandlingstillfällen.
Personalised Hip Therapy-programmet som användes i UK FASHIoN omfattade exempelvis individuellt stegrad behandling och träning under 12–26 veckor.*Hur lång rehabilitering just du behöver beror på besvärens omfattning, målsättning och hur höften reagerar på successivt ökad belastning.
När kan operation bli aktuell
Läkare kan överväga operation när en patient har ett tydligt FAI-syndrom och fortsätter att ha betydande besvär trots konservativ behandling. Två större randomiserade studier har jämfört höftartroskopi med strukturerad konservativ behandling.I både UK FASHIoN och FAIT förbättrades patienterna i båda behandlingsgrupperna. De opererade grupperna uppnådde i genomsnitt större förbättring i vissa patientrapporterade mått.**
I UK FASHIoN översteg skillnaden i höftrelaterad livskvalitet efter tolv månader marginellt studiens på förhand definierade gräns för kliniskt betydelsefull skillnad.*
FAIT-studien visade också bättre självrapporterad funktion efter operation vid den ursprungliga uppföljningen.*
Vid cirka tre års uppföljning hade den opererade gruppen fortfarande bättre självrapporterad funktion. Forskarna såg däremot ingen säker skillnad mellan grupperna i radiografisk ledspringa, och bortfallet var betydande för flera långtidsutfall.*
Operation passar inte alla. Behandlingsbeslutet behöver därför ta hänsyn till symtom, funktionsbegränsning, bilddiagnostik, tidigare rehabilitering och patientens egna mål.
Prognos och förlopp
Förloppet varierar mellan personer. En del förbättras genom aktivitetsanpassning och rehabilitering, medan andra fortsätter att ha besvär och kan behöva ortopedisk bedömning. En prospektiv studie följde ungdomar med FAI-syndrom i ungefär fem år. Många av de patienter som forskarna kunde följa hanterade sina besvär utan operation och behöll förbättringen över tid.*
Studien hade dock viktiga begränsningar. Forskarna randomiserade inte patienterna, populationen bestod av ungdomar och ungefär hälften av den ursprungliga gruppen saknade femårsuppföljning.
Vi kan därför inte direkt överföra resultaten till alla vuxna med FAI-syndrom.*
Forskningen visar även ett samband mellan CAM-morfologi och framtida radiografisk höftartros.**En stor analys från 2026 inkluderade 23 886 höfter utan radiografisk artros vid studiestart. Höfter med CAM-morfologi hade högre risk att utveckla radiografiska artrosförändringar under uppföljningen.*
Deltagarna var dock i genomsnitt drygt 62 år. Studien undersökte dessutom radiografisk artros – inte nödvändigtvis smärtsam höftartros eller FAI-syndrom hos yngre personer.*Resultaten beskriver därför en ökad risk på gruppnivå. De innebär inte att en person med CAM-morfologi automatiskt kommer att utveckla artros.
Egenvård och träning vid FAI-syndrom
Du behöver sällan undvika all fysisk aktivitet när du har FAI-syndrom. Försök i stället att hitta en belastningsnivå som höften tolererar och bygg successivt vidare därifrån.
Du kan exempelvis:
- Fortsätta med aktiviteter som inte tydligt förvärrar besvären.
- Tillfälligt minska rörelser med djup höftböjning om de provocerar smärta.
- Undvika att upprepade gånger pressa höften genom ett tydligt smärtsamt ytterläge.
- Variera sittställning och ta pauser om långvarigt sittande provocerar.
- Träna styrkan kring höft, säte och bål.
- Öka träningsmängd och belastning gradvis.
- Anpassa exempelvis knäböj så att höften arbetar inom ett tolererbart rörelseutslag.
Målet är inte alltid att göra höften så rörlig som möjligt.
Om ett visst ytterläge upprepade gånger provocerar symtomen behöver du inte försöka pressa dig längre in i samma position.
Träning kan förbättra styrka, kontroll, funktion och belastningstolerans, men träningen förändrar inte en CAM- eller pincer-morfologi.
Ett individualiserat rehabiliteringsprogram kan hjälpa dig att hitta en lämplig balans mellan aktivitet, återhämtning och successivt ökad belastning.**
När du bör söka vård
Boka en bedömning om:
- Du har återkommande smärta i ljumsken eller höften.
- Höften gör ont vid träning, sittande eller vardagliga rörelser.
- Besvären begränsar motion eller idrott.
- Du upplever successivt minskad rörlighet.
- Smärtan inte förbättras trots att du har anpassat belastningen.
- Du ofta får hugg, låsningar eller andra tydliga mekaniska symtom från höften.
Sök vård snabbare om höften börjar göra kraftigt ont efter ett trauma eller om du inte kan belasta benet.
Sök även medicinsk bedömning vid exempelvis feber tillsammans med uttalad höftsmärta, kraftigt försämrat allmäntillstånd eller snabbt tilltagande smärta utan tydlig förklaring. Smärta från höft och ljumske kan komma från flera olika vävnader och tillstånd.
En undersökning behöver därför inte bara bedöma om FAI-syndrom verkar sannolikt utan även identifiera tecken på andra tillstånd som kräver vidare utredning.
Är CAM samma sak som FAI-syndrom?
Nej. CAM beskriver formen på övergången mellan lårbenshuvudet och lårbenshalsen. FAI-syndrom innebär att personen dessutom har relevanta symtom och kliniska tecken tillsammans med bilddiagnostiska fynd. En person kan alltså ha CAM-morfologi utan att ha FAI-syndrom.
Kan man behandla FAI-syndrom utan operation?
Ja. Konservativ behandling kan innehålla information, aktivitetsanpassning och progressiv rehabilitering. Man kan förbättras både efter strukturerad konservativ behandling och efter höftartroskopi. Vilken behandling som passar bäst behöver bedömas individuellt.
Kan man ha CAM utan att ha ont?
Ja. Man kan ha CAM- och andra morfologiska förändringar utan höftsmärta. Därför ska vårdgivaren inte ställa diagnosen enbart utifrån en röntgenbild.
Ökar FAI risken för artros?
Det verkar framförallt finnas ett samband mellan CAM-morfologi och ökad risk för framtida radiografisk höftartros på gruppnivå. Det innebär dock inte att alla personer med CAM-morfologi eller FAI-syndrom kommer att utveckla artros.
Vilka övningar är bra vid FAI-syndrom?
Det finns inget enskilt träningsprogram som forskningen visar fungerar bäst för alla. Rehabiliteringen kan innehålla styrketräning för höft och säte, bålträning, rörelsekontroll och successivt stegrad belastning. Övningarna behöver anpassas efter dina symtom, din nuvarande kapacitet och vad du vill kunna göra.
Sammanfattning
FAI-syndrom kan ge smärta i ljumsken eller höften, framför allt vid aktiviteter och rörelser som belastar höften i kraftig böjning eller rotation. CAM- och pincer-morfologi beskriver höftens form. De innebär inte automatiskt att en person har FAI-syndrom. Liknande bilddiagnostiska fynd förekommer även hos personer utan symtom. För att ställa diagnosen behöver vårdgivaren därför väga samman symtom, kliniska fynd och bilddiagnostik. Konservativ behandling kan innehålla information, aktivitetsanpassning och individuellt stegrad rehabilitering med fokus på styrka, kontroll och funktion. Manuell behandling kan fungera som komplement när undersökningen motiverar det, men den förändrar inte höftens benstruktur. Randomiserade studier visar att både strukturerad konservativ behandling och höftartroskopi kan förbättra symtom och funktion hos patienter med FAI-syndrom. I de studerade patientgrupperna har operation i genomsnitt gett större förbättring i vissa patientrapporterade utfall, men behandlingsvalet behöver alltid individualiseras.
CAM-morfologi är associerad med en ökad risk för framtida radiografisk höftartros på gruppnivå. Det betyder inte att alla personer med CAM-morfologi eller FAI-syndrom kommer att utveckla artros.
Referenser
- Griffin, D R, Dickenson, E J, O’Donnell, J, Agricola, R, Awan, T, Beck, M, Clohisy, J C, Dijkstra, H P, Falvey, E, Gimpel, M, Hinman, R S, Hölmich, P, Kassarjian, A, Martin, H D, Martin, R, Mather, R C, Philippon, M J, Reiman, M P, Takla, A, Thorborg, K, Walker, S, Weir, A, Bennell, K L. (2016). The Warwick Agreement on femoroacetabular impingement syndrome (FAI syndrome): an international consensus statement.. Br J Sports Med. 50(19). 1169-76. 10.1136/bjsports-2016-096743 ↩︎
- Frank, Jonathan M, Harris, Joshua D, Erickson, Brandon J, Slikker, William, Bush-Joseph, Charles A, Salata, Michael J, Nho, Shane J. (2015). Prevalence of Femoroacetabular Impingement Imaging Findings in Asymptomatic Volunteers: A Systematic Review.. Arthroscopy. 31(6). 1199-204. 10.1016/j.arthro.2014.11.042 ↩︎
- Fernandes, Daniel A, Melo, Gilberto, Contreras, Marcos E K, Locks, Renato, Chahla, Jorge, Neves, Fabricio S. (2022). Diagnostic Accuracy of Clinical Tests and Imaging Exams for Femoroacetabular Impingement: An Umbrella Review of Systematic Reviews.. Clin J Sport Med. 32(6). 635-647. 10.1097/JSM.0000000000000978 ↩︎
- Radha, Sarkhell, Hutt, Jonathan, Lall, Ajay, Domb, Benjamin, Lynch, T Sean, Griffin, Damian, Field, Richard E, Chuck-Cakic, Josip. (2024). Best practice guidelines for clinical and radiological assessment of patients with femoroacetabular impingement. Results from the ISHA International Delphi Consensus Project-Phase 2.. J Hip Preserv Surg. 11(1). 44-50. 10.1093/jhps/hnad028 ↩︎
- Pettit, M, Doran, C, Singh, Y, Saito, M, Sunil Kumar, K H, Khanduja, V. (2021). How does the cam morphology develop in athletes? A systematic review and meta-analysis.. Osteoarthritis Cartilage. 29(8). 1117-1129. 10.1016/j.joca.2021.02.572 ↩︎
- Hoit, Graeme, Whelan, Daniel B, Dwyer, Tim, Ajrawat, Prabjit, Chahal, Jaskarndip. (2020). Physiotherapy as an Initial Treatment Option for Femoroacetabular Impingement: A Systematic Review of the Literature and Meta-analysis of 5 Randomized Controlled Trials.. Am J Sports Med. 48(8). 2042-2050. 10.1177/0363546519882668 ↩︎
- Wall, Peter Dh, Dickenson, Edward J, Robinson, David, Hughes, Ivor, Realpe, Alba, Hobson, Rachel, Griffin, Damian R, Foster, Nadine E. (2016). Personalised Hip Therapy: development of a non-operative protocol to treat femoroacetabular impingement syndrome in the FASHIoN randomised controlled trial.. Br J Sports Med. 50(19). 1217-23. 10.1136/bjsports-2016-096368 ↩︎
- Griffin, Damian R, Dickenson, Edward J, Wall, Peter D H, Achana, Felix, Donovan, Jenny L, Griffin, James, Hobson, Rachel, Hutchinson, Charles E, Jepson, Marcus, Parsons, Nick R, Petrou, Stavros, Realpe, Alba, Smith, Joanna, Foster, Nadine E, FASHIoN Study Group. (2018). Hip arthroscopy versus best conservative care for the treatment of femoroacetabular impingement syndrome (UK FASHIoN): a multicentre randomised controlled trial.. Lancet. 391(10136). 2225-2235. 10.1016/S0140-6736(18)31202-9 ↩︎
- Palmer, Antony J R, Ayyar Gupta, Vandana, Fernquest, Scott, Rombach, Ines, Dutton, Susan J, Mansour, Ramy, Wood, Simon, Khanduja, Vikas, Pollard, Tom C B, McCaskie, Andrew W, Barker, Karen L, Andrade, Tony J M D, Carr, Andrew J, Beard, David J, Glyn-Jones, Sion, FAIT Study Group. (2019). Arthroscopic hip surgery compared with physiotherapy and activity modification for the treatment of symptomatic femoroacetabular impingement: multicentre randomised controlled trial.. BMJ. 364. l185. 10.1136/bmj.l185 ↩︎
- Palmer, Antony, Fernquest, Scott, Rombach, Ines, Harin, Alice, Mansour, Ramy, Dutton, Susan, Dijkstra, H Paul, Andrade, Tony, Glyn-Jones, Sion, FAIT Study Group. (2025). Medium-term results of arthroscopic hip surgery compared with physiotherapy and activity modification for the treatment of femoroacetabular impingement syndrome: a multi-centre randomised controlled trial.. Br J Sports Med. 59(2). 109-117. 10.1136/bjsports-2023-107712 ↩︎
- Zogby, Andrew M, Bomar, James D, Johnson, Kristina P, Upasani, Vidyadhar V, Pennock, Andrew T. (2021). Nonoperative Management of Femoroacetabular Impingement in Adolescents: Clinical Outcomes at a Mean of 5 Years: A Prospective Study.. Am J Sports Med. 49(11). 2960-2967. 10.1177/03635465211030512 ↩︎
- Casartelli, N C, Maffiuletti, N A, Valenzuela, P L, Grassi, A, Ferrari, E, van Buuren, M M A, Nevitt, M C, Leunig, M, Agricola, R. (2021). Is hip morphology a risk factor for developing hip osteoarthritis? A systematic review with meta-analysis.. Osteoarthritis Cartilage. 29(9). 1252-1264. 10.1016/j.joca.2021.06.007 ↩︎
- Tang, Jinchi, Boel, Fleur, van Buuren, Michiel Ma, Riedstra, Noortje S, van den Berg, Myrthe A, Ahedi, Harbeer, Arden, Nigel K, Bierma-Zeinstra, Sita M A, Boer, Cindy G, Cicutini, Flavia, Cootes, Timothy, Crossley, Kay M, Felson, David T, Gielis, Willem-Paul, Heerey, Joshua J, Jones, Graeme, Kluzek, Stefan, Lane, Nancy E, Lindner, Claudia, Lynch, John A, van Meurs, Joyce, Mosler, Andrea Britt, Nelson, Amanda E, Nevitt, Michael, Oei, Edwin H G, Runhaar, Jos, Weinans, Harrie, Agricola, Rintje. (2026). Cam morphology and the risk of developing radiographic hip osteoarthritis within 8 years: an individual participant data meta-analysis of 23 886 hips from the world COACH consortium.. Br J Sports Med. 60(1). 28-35. 10.1136/bjsports-2025-110144 ↩︎
Relaterade artiklar
