Artros i höften, eller höftledsartros, kan ge smärta i ljumsken, stelhet och svårigheter att gå, träna eller utföra vardagliga aktiviteter. Besvären utvecklas ofta gradvis och kan variera mycket mellan olika personer. Artros innebär förändringar i hela leden och inte bara ett ”slitage” av ledbrosket. Brosk, ben, ledkapsel och andra vävnader kan förändras över tid. Samtidigt behöver graden av förändringar på röntgen inte motsvara hur mycket ont en person har eller hur väl höften fungerar. Behandlingen fokuserar därför inte på att ”reparera” en röntgenbild. Målet är framför allt att minska besvären, förbättra funktionen och hjälpa dig att fortsätta vara fysiskt aktiv.
Bakgrund – vad är artros i höften?
Höftleden består av lårbenshuvudet och höftledsskålen. Brosk täcker ledytorna och hjälper leden att fördela belastning och röra sig med låg friktion. Vid artros förändras successivt flera delar av leden. Brosket kan bli tunnare och benet under brosket kan förändras. Leden kan också utveckla benpålagringar och förändringar i ledkapseln.
Artros är därför mer än en enkel förslitning. Man betraktar i dag artros som en sjukdom som påverkar hela leden. Förändringarna utvecklas vanligtvis under lång tid. Tidigare skador eller avvikande höftanatomi kan bidra till utvecklingen, men artros uppstår inte normalt från en dag till en annan.***
Röntgen kan visa förändringar som minskat ledutrymme, benpålagringar eller förändringar i benet under brosket. Sådana fynd berättar dock inte ensamma hur mycket smärta eller funktionsproblem en person har. Vårdgivaren behöver därför alltid väga samman symtom, funktion och undersökningsfynd.
Symtom och kliniska tecken vid höftledsartros
Det vanligaste symtomet är smärta i ljumsken eller framtill i höften. Smärtan kan även kännas på höftens utsida, i sätet eller ned mot låret och ibland ända till knät. Besvären kommer ofta vid belastning. Personen kan exempelvis få ont vid längre promenader, trappgång, när hen reser sig från en låg stol eller när höften belastas i ytterlägen.
Stelhet är också vanligt. Många upplever att höften känns stel efter vila eller på morgonen. Vid typisk artros är morgonstelheten ofta relativt kortvarig.* När artrosen påverkar rörelseförmågan kan det bli svårare att ta på strumpor och skor, kliva i och ur bilen eller böja och rotera höften.
Undersökningen kan visa minskad rörlighet, särskilt i inåtrotation och ibland adduktion. Vissa personer har också svagare muskelfunktion runt höften.*
Symtomen varierar dock mycket. En person med tydliga röntgenförändringar kan ha relativt små besvär, medan en annan person kan uppleva betydande smärta och funktionsbegränsning.
Därför behöver vårdgivaren bedöma hela den kliniska bilden och inte enbart graden av artros på röntgen.
Orsaker och riskfaktorer
Höftartros har sällan en enda förklaring. Ålder spelar en viktig roll eftersom förekomsten ökar med stigande ålder, men hög ålder innebär inte automatiskt att en person utvecklar symtomgivande artros.
Tidigare skador i eller omkring höftleden kan öka risken. Även vissa anatomiska variationer påverkar risken. Forskning visar exempelvis att CAM-morfologi och höftdysplasi är associerade med en högre framtida risk för radiografisk höftartros.* Det betyder däremot inte att alla personer med dessa förändringar utvecklar artros.
Genetiska faktorer spelar också en roll. Kroppsvikt och den totala mekaniska belastningen kan sannolikt påverka utvecklingen, men sambanden för höftartros är mer komplexa än att leden helt enkelt ”slits” av aktivitet.
Fysisk aktivitet i normal och anpassad dos ska därför inte beskrivas som skadlig för en artroshöft. Tvärtom ingår fysisk aktivitet och träning i den rekommenderade behandlingen.***
När vi bedömer riskfaktorer behöver vi skilja mellan sådant som är associerat med artros på gruppnivå och sådant som faktiskt förklarar besvären hos en enskild patient.
Utredning och bedömning av höftartros
Vårdgivaren börjar vanligtvis med att fråga var du känner smärtan, när den uppstår och hur den påverkar gång, sömn, träning, arbete och vardag. Undersökningen omfattar bland annat höftens rörlighet, styrka och funktion. Vi kan även undersöka ländrygg, bäcken och närliggande vävnader eftersom andra tillstånd kan ge liknande smärta.
Hos personer över 45 år med belastningsrelaterad ledsmärta och ingen eller kortvarig morgonstelhet kan vårdgivaren ofta ställa diagnosen kliniskt när symtombilden är typisk.*
Röntgen behövs därför inte alltid för att påbörja behandling. Bilddiagnostik kan däremot bli relevant om symtomen avviker från en typisk artrosbild, om diagnosen är osäker eller om resultatet kan påverka den fortsatta handläggningen.
Vissa kliniska fynd, exempelvis minskad inåtrotation och smärta vid höftens rörelser, ökar sannolikheten för radiografisk höftartros. Inget enskilt test kan dock ensamt avgöra om artrosen förklarar patientens smärta.* Det är särskilt viktigt eftersom smärta från ländrygg, senor, muskler och andra höftrelaterade tillstånd ibland kan likna höftartros.
Behandling av artros i höften
Information, fysisk aktivitet och individuellt anpassad träning utgör grunden i den konservativa behandlingen av höftartros.***
En systematisk analys av 18 randomiserade studier visade att träning i genomsnitt kan minska smärta och förbättra funktion jämfört med ingen eller minimal behandling.* Effekterna var generellt små till måttliga och varierade mellan personer.
Det är en viktig nyans. Träning botar inte artros och återskapar inte förlorat ledbrosk, men den kan förbättra vad personen klarar av och minska symtomen. Man har ännu inte identifierat en enda träningsmetod som fungerar bäst för alla.
En randomiserad studie från 2024 jämförde progressiv styrketräning med neuromuskulär träning. Båda grupperna förbättrades, men ingen träningsform var tydligt bättre än den andra för funktion, smärta eller höftrelaterad livskvalitet.*
Det talar för att rehabiliteringen bör anpassas efter individens behov och mål snarare än byggas runt en specifik ”artrosövning”.
Varför vi behandlar
Vi kan inte behandla bort de strukturella artrosförändringarna genom träning eller manuell behandling.
Målet är i stället att påverka sådant som går att förändra. Vi vill hjälpa dig att förbättra muskelstyrka, rörelseförmåga, balans, belastningstolerans och förmågan att utföra aktiviteter som är viktiga i vardagen.
Om promenader exempelvis börjar göra ont efter en viss sträcka behöver lösningen inte vara att helt sluta gå. Vi kan i stället anpassa belastningen och successivt försöka öka kapaciteten. Samma princip gäller styrketräning och annan fysisk aktivitet. En träningsdos som fungerar bra för en person kan vara för hög eller för låg för en annan.
Det är också vanligt att symtomen varierar mellan dagar och perioder. Tillfälligt ökade symtom betyder inte automatiskt att leden tar skada eller att artrosen har försämrats. Behandlingen behöver därför kombinera långsiktig belastningsökning med möjlighet att anpassa träningen när symtomen förändras.
Så kan rehabiliteringen gå till
Rehabiliteringen utgår från vad du har svårt att göra och vad du vill kunna återgå till.
Vi kan exempelvis arbeta med styrkan i sätes- och höftmuskulaturen, benstyrka och funktionella rörelser som uppresning, trappgång och gång. För vissa personer passar även cykling, promenader eller annan konditionsträning bra.
Vi anpassar belastningen efter din nuvarande kapacitet och ökar den gradvis. Om höften har tydligt nedsatt rörlighet kan rehabiliteringen också innehålla rörelseträning. Målet behöver däremot inte vara maximal rörlighet. Vi fokuserar på de rörelseutslag som du behöver för att fungera bättre i vardagen.
Regelbundenheten är ofta viktigare än att hitta en specifik ”perfekt” övning. Rehabiliteringen behöver också få ta tid. Artros är ett långvarigt tillstånd och förbättring av styrka och fysisk kapacitet sker gradvis.
En mindre långtidsstudie har dessutom antytt att träning tillsammans med patientutbildning kan senarelägga höftprotes hos vissa personer, men evidensen är inte tillräckligt stark för att säga att träning förhindrar framtida operation.*
Manuell behandling vid höftartros
Mobilisering och annan manuell behandling kan ibland användas som ett komplement till rehabiliteringen.
Forskningen ger däremot inte stöd för att manuell behandling bör utgöra huvudbehandlingen vid höftartros.
En systematisk översikt som undersökte manuell behandling tillsammans med träning fann vissa möjliga kortsiktiga förbättringar av bland annat smärta. På längre sikt gav tillägget av manuell behandling ingen tydlig extra effekt på smärta eller funktion jämfört med träning ensam.* Studierna omfattade både höft- och knäartros, vilket begränsar hur säkert resultaten kan överföras specifikt till höften.
Höftspecifika studier av mobilisering och manipulation finns också, men kvaliteten varierar och flera studier har hög risk för bias.*
NICE rekommenderar därför att vårdgivare endast överväger manuell behandling tillsammans med terapeutisk träning, inte som en fristående behandling.* I praktiken kan vi använda mobilisering eller mjukdelsbehandling om det tillfälligt minskar symtom eller hjälper dig att röra dig bättre. Den aktiva rehabiliteringen förblir däremot den centrala delen.
Medicinsk behandling
Läkemedel kan ibland underlätta fysisk aktivitet och vardag när smärtan är mer uttalad.
NICE rekommenderar att läkemedelsbehandling används tillsammans med icke-farmakologisk behandling och i lägsta effektiva dos under så kort tid som möjligt, med hänsyn till individens övriga hälsa och riskfaktorer.*
NSAID kan vara aktuellt för vissa patienter efter medicinsk bedömning.
Läkare kan även överväga en kortisoninjektion i höftleden. HIT-studien visade att ultraljudsledd kortisoninjektion tillsammans med rådgivning kunde ge kortvarig symtomlindring hos vissa patienter.* AAOS bedömer därför att intraartikulärt kortison kan övervägas för kortvarig förbättring av smärta och funktion.*
Effekten är däremot inte permanent och injektionen förändrar inte själva artrossjukdomen.
För hyaluronsyra är evidensen svagare. AAOS rekommenderar inte hyaluronsyrainjektion vid symtomatisk höftartros eftersom den samlade evidensen inte har visat bättre effekt på smärta eller funktion än placebo.* Vilken medicinsk behandling som är lämplig behöver läkare bedöma utifrån patientens symtom, andra sjukdomar och läkemedel.
När kan höftprotes bli aktuell?
En höftprotes kan bli aktuell när artrosen orsakar så stora problem att smärta, stelhet eller funktionsnedsättning tydligt påverkar livskvaliteten och lämplig konservativ behandling inte ger tillräcklig hjälp.*
Beslutet ska därför inte bygga enbart på hur röntgenbilden ser ut. En person kan ha uttalade röntgenförändringar men fortfarande fungera bra, medan en annan kan ha stora begränsningar i vardagen. Innan operation blir aktuell har patienten vanligtvis fått möjlighet att prova relevanta konservativa åtgärder, framför allt information, fysisk aktivitet och träning.
Om en person med måttlig till svår symtomatisk och radiografisk artros redan har genomgått lämplig konservativ behandling utan tillräcklig effekt och tillsammans med specialist har valt höftprotes, finns däremot inget starkt stöd för att rutinmässigt skjuta upp operationen enbart för ytterligare behandling.*
Evidenssäkerheten kring exakt timing är låg, så beslutet behöver individualiseras. Målet är inte att undvika operation till varje pris. Målet är att välja rätt behandling vid rätt tidpunkt utifrån symtom, funktion, livskvalitet och patientens mål.
Prognos och förlopp
Höftartros utvecklas olika från person till person.
Det är därför missvisande att beskriva artros som en sjukdom som alltid blir stadigt sämre tills patienten behöver en höftprotes. Vissa personer har relativt stabila symtom under långa perioder. Andra utvecklar gradvis mer smärta och funktionsproblem.
En systematisk översikt av prognostiska faktorer identifierade några röntgenfynd som var associerade med större sannolikhet för framtida höftprotes, bland annat högre radiografisk svårighetsgrad och vissa förändringar i benstrukturen.* För många andra möjliga prognosfaktorer var evidensen däremot begränsad eller motstridig.
Det innebär att vårdgivaren inte säkert kan förutsäga en enskild persons framtida förlopp från ett röntgenfynd eller ett enskilt kliniskt mått. Behandlingen bör därför fokusera på personens aktuella symtom, funktion och mål.
Träning kan förbättra smärta och funktion även om de strukturella artrosförändringarna finns kvar.*
Egenvård vid artros i höften
Fysisk aktivitet är en viktig del av behandlingen. Du behöver alltså inte undvika att använda höften bara för att du har fått diagnosen artros. Försök i stället hitta aktiviteter och en träningsdos som fungerar för dig.
Promenader, cykling, styrketräning, vattenbaserad träning och andra former av fysisk aktivitet kan vara lämpliga beroende på vad du tycker om och vad höften tolererar. Om en aktivitet ökar symtomen kraftigt kan du tillfälligt minska belastningen, sträckan eller intensiteten och sedan successivt bygga upp den igen.
Viss övergående ökning av smärta under eller efter träning behöver inte betyda att du skadar leden. Belastningen bör däremot anpassas om besvären blir kraftiga eller kvarstår tydligt längre än vanligt. Om kroppsvikten bidrar till den totala belastningen och personen själv vill arbeta med viktförändring kan detta vara en del av behandlingen. Informationen behöver dock ges individuellt och respektfullt.
Det viktigaste är att skapa vanor som går att behålla över tid snarare än att försöka hitta en enskild behandling som snabbt ”tar bort artrosen”.
När du bör söka vård
Boka en tid för bedömning om du har:
- Smärta eller stelhet i höften eller ljumsken som kvarstår i mer än ett par veckor.
- Besvär som återkommer och börjar begränsa gång, träning, sömn eller vardagliga aktiviteter.
Kontakta vården akut (1177, eller 112 vid allvarliga symtom) om du samtidigt har:
- Kraftig höftsmärta efter ett fall eller annat trauma, särskilt om du inte kan belasta benet.
- Plötsligt uttalad smärta i höften utan tydlig förklaring.
- Feber tillsammans med kraftig höftsmärta, svullnad eller tydligt försämrat allmäntillstånd.
- Oförklarlig viktnedgång eller ihållande nattlig smärta som inte påverkas av rörelse eller viloläge.
- Tilltagande domningar eller svaghet i benet, eller påverkan på blåsa eller tarm.
De symtomen kan ha andra orsaker än artros eller andra vanliga besvär från muskler och leder och behöver bedömas av läkare.*
Är träning bra vid artros i höften?
Ja. Individuellt anpassad träning är en central del av rekommenderad behandling vid höftartros. Träning ger i genomsnitt minskad smärta och förbättrad funktion jämfört med ingen eller minimal behandling. Man har dock inte identifierat en enskild träningsform som fungerar bäst för alla. Träningen behöver därför anpassas efter individens symtom, kapacitet och mål.
Behöver man röntga höften för att diagnostisera artros?
Inte alltid. Hos personer över 45 år med belastningsrelaterad ledsmärta och ingen eller kortvarig morgonstelhet kan vårdgivaren ofta ställa diagnosen kliniskt när symtombilden är typisk. Röntgen kan bli relevant om symtomen är atypiska, diagnosen är osäker eller resultatet kan påverka den fortsatta behandlingen.
Kan man ha artros i höften utan att ha ont?
Ja. Förändringar som syns på röntgen och patientens symtom överensstämmer inte alltid. En person kan ha tydliga artrosförändringar men relativt små besvär, medan en annan kan ha betydande smärta och funktionsproblem.
Därför behöver vårdgivaren bedöma både symtom, funktion och undersökningsfynd.
När blir höftprotes aktuell?
Höftprotes kan bli aktuell när smärta, stelhet och nedsatt funktion tydligt påverkar livskvaliteten och lämplig icke-kirurgisk behandling inte ger tillräcklig hjälp. Beslutet bygger på den samlade situationen och inte enbart på graden av artros på röntgen.
Sammanfattning
Artros i höften är en långvarig ledsjukdom som kan ge smärta, stelhet och nedsatt funktion. Artros påverkar flera delar av leden och bör inte beskrivas enbart som att brosket ”slits ut”. Hur höften ser ut på röntgen behöver inte motsvara hur mycket ont en person har. Diagnosen bygger därför på den samlade kliniska bilden, och vid typiska symtom behövs inte alltid bilddiagnostik. Information, fysisk aktivitet och individuellt anpassad träning utgör grunden i konservativ behandling. Träning kan i genomsnitt minska smärta och förbättra funktion, men effekten varierar mellan personer. Manuell behandling kan användas som ett kompletterande sätt att påverka symtom och rörelse, men den bör inte ersätta aktiv rehabilitering. Medicinsk behandling och kortisoninjektion kan bli aktuella för vissa patienter. Vid stora kvarstående besvär som tydligt påverkar livskvaliteten trots lämplig konservativ behandling kan en ortoped bedöma om höftprotes är ett lämpligt alternativ.
Referenser
- Wood, George, Neilson, Julie, Cottrell, Elizabeth, Hoole, Stephen P, Guideline Committee. (2023). Osteoarthritis in people over 16: diagnosis and management-updated summary of NICE guidance.. BMJ. 380. 24. 10.1136/bmj.p24 ↩︎
- Hannon, Charles P, Delanois, Ronald E, Brown, Nicolas, Cibulka, Michael, D’Apuzzo, Michele, Davis, Charles, Fischer, Stuart, Nandi, Sumon, Pierce, Jennifer, Pulido, Luis, Srivastava, Ajay, Tubb, Creighton, Walker, Eric, Zeni, Joseph, Fillingham, Yale, Murray, Jayson, Sevarino, Kaitlyn, Casambre, Frank, Jebamony, Kevin, McGivney, Anne, Verity, Tyler, Rodriguez, Jennifer, Krause, Barbara, New Collective Author. (2024). American Academy of Orthopaedic Surgeons Clinical Practice Guideline Summary Management of Osteoarthritis of the Hip.. J Am Acad Orthop Surg. 32(20). e1027-e1034. 10.5435/JAAOS-D-24-00420 ↩︎
- Kolasinski, Sharon L, Neogi, Tuhina, Hochberg, Marc C, Oatis, Carol, Guyatt, Gordon, Block, Joel, Callahan, Leigh, Copenhaver, Cindy, Dodge, Carole, Felson, David, Gellar, Kathleen, Harvey, William F, Hawker, Gillian, Herzig, Edward, Kwoh, C Kent, Nelson, Amanda E, Samuels, Jonathan, Scanzello, Carla, White, Daniel, Wise, Barton, Altman, Roy D, DiRenzo, Dana, Fontanarosa, Joann, Giradi, Gina, Ishimori, Mariko, Misra, Devyani, Shah, Amit Aakash, Shmagel, Anna K, Thoma, Louise M, Turgunbaev, Marat, Turner, Amy S, Reston, James. (2020). 2019 American College of Rheumatology/Arthritis Foundation Guideline for the Management of Osteoarthritis of the Hand, Hip, and Knee.. Arthritis Rheumatol. 72(2). 220-233. 10.1002/art.41142 ↩︎
- Metcalfe, David, Perry, Daniel C, Claireaux, Henry A, Simel, David L, Zogg, Cheryl K, Costa, Matthew L. (2019). Does This Patient Have Hip Osteoarthritis?: The Rational Clinical Examination Systematic Review.. JAMA. 322(23). 2323-2333. 10.1001/jama.2019.19413 ↩︎
- Casartelli, N C, Maffiuletti, N A, Valenzuela, P L, Grassi, A, Ferrari, E, van Buuren, M M A, Nevitt, M C, Leunig, M, Agricola, R. (2021). Is hip morphology a risk factor for developing hip osteoarthritis? A systematic review with meta-analysis.. Osteoarthritis Cartilage. 29(9). 1252-1264. 10.1016/j.joca.2021.06.007 ↩︎
- Teirlinck, Carolien H, Verhagen, Arianne P, van Ravesteyn, Leontien M, Reijneveld-van de Vendel, Elja A E, Runhaar, Jos, van Middelkoop, Marienke, Ferreira, Manuela L, Bierma-Zeinstra, Sita Ma. (2023). Effect of exercise therapy in patients with hip osteoarthritis: A systematic review and cumulative meta-analysis.. Osteoarthr Cartil Open. 5(1). 100338. 10.1016/j.ocarto.2023.100338 ↩︎
- Kjeldsen, Troels, Skou, Søren T, Dalgas, Ulrik, Tønning, Lisa U, Ingwersen, Kim G, Birch, Sara, Holm, Pætur M, Frydendal, Thomas, Garval, Mette, Varnum, Claus, Bibby, Bo M, Mechlenburg, Inger. (2024). Progressive Resistance Training or Neuromuscular Exercise for Hip Osteoarthritis : A Multicenter Cluster Randomized Controlled Trial.. Ann Intern Med. 177(5). 573-582. 10.7326/M23-3225 ↩︎
- Svege, Ida, Nordsletten, Lars, Fernandes, Linda, Risberg, May Arna. (2015). Exercise therapy may postpone total hip replacement surgery in patients with hip osteoarthritis: a long-term follow-up of a randomised trial.. Ann Rheum Dis. 74(1). 164-9. 10.1136/annrheumdis-2013-203628 ↩︎
- Runge, Nils, Aina, Alessandro, May, Stephen. (2022). The Benefits of Adding Manual Therapy to Exercise Therapy for Improving Pain and Function in Patients With Knee or Hip Osteoarthritis: A Systematic Review With Meta-analysis.. J Orthop Sports Phys Ther. 52(10). 675-A13. 10.2519/jospt.2022.11062 ↩︎
- Shepherd, Mark H, Shumway, Joshua, Salvatori, Robert T, Rhon, Daniel I, Young, Jodi L. (2022). The influence of manual therapy dosing on outcomes in patients with hip osteoarthritis: a systematic review.. J Man Manip Ther. 30(6). 315-327. 10.1080/10669817.2022.2037193 ↩︎
- Paskins, Zoe, Bromley, Kieran, Lewis, Martyn, Hughes, Gemma, Hughes, Emily, Hennings, Susie, Cherrington, Andrea, Hall, Alison, Holden, Melanie A, Stevenson, Kay, Menon, Ajit, Roberts, Philip, Peat, George, Jinks, Clare, Kigozi, Jesse, Oppong, Raymond, Foster, Nadine E, Mallen, Christian D, Roddy, Edward. (2022). Clinical effectiveness of one ultrasound guided intra-articular corticosteroid and local anaesthetic injection in addition to advice and education for hip osteoarthritis (HIT trial): single blind, parallel group, three arm, randomised controlled trial.. BMJ. 377. e068446. 10.1136/bmj-2021-068446 ↩︎
- Hannon, Charles P, Goodman, Susan M, Austin, Matthew S, Yates, Adolph, Guyatt, Gordon, Aggarwal, Vinay K, Baker, Joshua F, Bass, Phyllis, Bekele, Delamo Isaac, Dass, Danielle, Ghomrawi, Hassan M K, Jevsevar, David S, Kwoh, C Kent, Lajam, Claudette M, Meng, Charis F, Moreland, Larry W, Suleiman, Linda I, Wolfstadt, Jesse, Bartosiak, Kimberly, Bedard, Nicholas A, Blevins, Jason L, Cohen-Rosenblum, Anna, Courtney, P Maxwell, Fernandez-Ruiz, Ruth, Gausden, Elizabeth B, Ghosh, Nilasha, King, Lauren K, Meara, Alexa Simon, Mehta, Bella, Mirza, Reza, Rana, Adam J, Sullivan, Nancy, Turgunbaev, Marat, Wysham, Katherine D, Yip, Kevin, Yue, Linda, Zywiel, Michael G, Russell, Linda, Turner, Amy S, Singh, Jasvinder A. (2023). 2023 American College of Rheumatology and American Association of Hip and Knee Surgeons Clinical Practice Guideline for the Optimal Timing of Elective Hip or Knee Arthroplasty for Patients With Symptomatic Moderate-to-Severe Osteoarthritis or Advanced Symptomatic Osteonecrosis With Secondary Arthritis for Whom Nonoperative Therapy Is Ineffective.. J Arthroplasty. 38(11). 2193-2201. 10.1016/j.arth.2023.09.003 ↩︎
- Teirlinck, C H, Dorleijn, D M J, Bos, P K, Rijkels-Otters, J B M, Bierma-Zeinstra, S M A, Luijsterburg, P A J. (2019). Prognostic factors for progression of osteoarthritis of the hip: a systematic review.. Arthritis Res Ther. 21(1). 192. 10.1186/s13075-019-1969-9 ↩︎
Relaterade artiklar
